Efter 2006 trappas stödet från EU:s strukturfonder till Sverige ner.Det får konsekvenser för Östergötlands del, i form av mindre pengar,och när pengatillförseln från EU stryps eller minskar markant, ärrisken stor att det sektorsövergripande samarbete, som följt i spårenpå de många EU-projekten, somnar in och upphör. Östergötland verkardock bry sig föga om vad som händer efter 2006. Medan andra regionerförsökt analysera konsekvenserna av EU:s reformerade regionalpolitik,sticker Östergötland huvudet i sanden och låtsas att allt ska bli somförr. Men det gör det inte. Det finns inget "same procedure as lastyear, James".
Östergötland gick ut hårt när det regionala tillväxtprogrammetmejslades fram. Länets tillväxtprogram framställdes av regeringen somett föredöme. Sen kraschlandade -- nästan, åtminstone -- projektet närsektors- och gruppegoismen bildade allians med avundsjukan. Ledandepolitiker gillade inte att landshövding Björn Eriksson tog för sig.Representanter i de mindre kommunerna opponerade sig mot påstådd"storstadsfixering". Det är förklaringen till varför Östergötlandsläpar efter i fråga om regional utveckling och samarbete. Östsams nupresenterade förslag till regionalt utvecklingsprogram fullföljertillväxtavtalets intentioner. Å andra sidan har vi minst två förloradeår bakom oss. Två år då det regionala utvecklingsarbetet stått ochstampat, för att formulera det försiktigt.
Enligt Statliga institutet för tillväxtpolitiska studier har deEU-relaterade projekten inte haft någon betydelse för regionernasutveckling och tillväxt. Det är möjligt. Fördelen med projekten är attde tvingat regionerna till samarbete. Men vad händer när inte längreEU-pengarna är det kitt som binder länets intressen samman? Vad heterden borrade, trimmade motor som driver utvecklingen framåt? Östsam?Bevisa det.
Torbjörn Gustavsson
Socialdemokratisk krönikör