Först skulle det inte bli något kvinnohus alls i Linköping. Kommunen hade inte råd. Sedan kom de kommunala företrädarna fram till att det måste vara självklart att kunna erbjuda misshandlade och förföljda kvinnor en fristad, och pengar skulle nog gå att skrapa ihop på något sätt.
Kommunen gjorde ett försök att få bidrag från Stadsmissionen, som dock hade planer på ett eget kvinnohus, där också missbrukande kvinnor som misshandlas ska kunna söka stöd och skydd. En utmärkt idé.
Detta kan innebära att Linköping får två kvinnohus. Dessvärre finns säkert bruk för båda.
Att kommunen nu trots allt är beredd att på något sätt finansiera ett kvinnohus med jourverksamhet är en förnuftets seger. Vilken skamfläck skulle det inte ha varit ett en stad av Linköpings storlek inte kunde hålla sig med kvinnojour och kvinnohus.