Metaforerna haglade när regeringens vårbudget debatterades i riksdagen i går. Mest minnesvärd var Stefan Attefall (KD) som liknade krisbekämpningen vid en springtävling där ingen vet hur långt loppet blir. Är det medeldistans eller kanske ett maraton? "Då beter sig Thomas Östros som en dopad sprinter", sade Attefall.
Och det stämmer. Östros agerar som om det inte finns en morgondag. Hans ständiga klagovisa att regeringen gör för litet skulle kunna bli en parafras på en gammal Broadwaydänga: "Allt som ni satsar kan jag satsa större".
Finansminister Anders Borg försökte förklara att den ekonomiska utvecklingen är högst osäker. Ingen vet hur långvarig krisen blir, eller om staten tvingas betala någon av de stora bankgarantier man har ställt ut. Då måste man hålla i pengarna. Dels för att hushåll och företag i Sverige ska ha förtroende för landets ekonomi, och inte börja tokspara. Dels för att omvärlden ska ha förtroende för Sveriges ekonomi, så att inte räntorna skjuter i höjden. Dels för att det faktiskt finns en morgondag - en tid efter krisen, när det skulle bli smärtsamt att ta sig ur ogenomtänkta åtaganden.
Men allt detta rinner av Thomas Östros som vatten från en gås. Han fortsätter att rabbla områden som enligt honom borde få miljardtillskott. Vägar, järnvägar, bostäder, renoveringar, utbildningar, yrkesutbildningar, kommuner och landsting - och naturligtvis a-kassan, som S vill höja kraftigt.
Östros anklagar också Borg för att slarva med de offentliga finanserna. Resultatet blir ett präktigt självmål. Östros ger ett ansikte åt uttrycket att tala med kluven tunga när han kräver miljardrullning samtidigt som han påstår sig värna de offentliga finanserna. Att han antyder att S lösning är att höja skatten "för de rikaste" är hyckleri. S har lovat att inte rulla tillbaka jobbskatteavdragen (vilket vore vansinne just nu), och ytterligare straffskatt på de allra rikaste ger bara en droppe i Östros utgiftshav.
Socialdemokraterna av i dag har alltså inget substantiellt att tillföra krispolitiken, men det innebär inte att traditionellt socialdemokratiska idéer saknas. De framförs dock av Moderater.
Gårdagens nyhet i vårbudgeten var nämligen tio extra miljarder till arbetsmarknadspolitik. Tillsammans med de tidigare aviserade extrapengarna till kommuner och landsting ger det en viss S-touch åt den borgerliga budgeten. Kritiken från höger var också tydlig: Svenskt Näringsliv, MUF, Företagarförbundet och enskilda borgerliga politiker efterlyste skattelättnader och regelförenklingar i stället för bidrag och Ams-åtgärder.
Men Anders Borg har inte så mycket att välja på. När den globala krisen slår mot Sverige måste kommunerna helt enkelt få hjälp att skydda välfärdens kärna, och den som förlorar jobbet måste få försörjning. De jobbskapande åtgärderna kommer så snart krisen är över, lovade Borg i Studio Ett i går. De besvikna högerrösterna hade knappast varit mer nöjda med Thomas Östros som finansminister.