Socialdemokraterna har det inte lätt. Borgarna leder i opinionsmätningarna, skandalerna står som spön i backen och moderaterna har börjat konkurrera om arbetarväljarna. Nu har dessutom debatten om bidragssystemen börjat gå partiet emot. Plötsligt får det sägas högt att det fuskas. Det fick man inte tidigare. Systemen är ju s-märkta, en omistlig del av den svenska modell alla har Partiet att tacka för.
Men i dag är verkligheten omöjlig att dölja ens i det offentliga samtalet. Det varje svensk redan vet, att det glatt fuskas, är nu en etablerad officiell sanning. Den senaste undersökningen visar att var femte svensk känner någon som bidragsfuskar och att man vill ha hårdare tag.
Vad gör socialdemokraterna? De skickar fram socialminister Berit Andnor att påstå att moderaterna försöker utnyttja debatten för att få stöd för sina förslag att försämra de sociala försäkringarna. Underförstått att de inte är trovärdiga i debatten och att det bara är socialdemokrater som hanterar den här frågan på ett schysst sätt.
Tiderna förändras. Man drar sig till minnes den kanonad av invektiv och fördömanden den dåvarande kristdemokratiske partiledaren Alf Svensson blev utsatt för då han dristade sig att tvivla på hederligheten hos alla bidragstagare. Göran Persson riktigt njöt av att från talarstolen understryka hur hjärtlös Svensson var.
Men det var då. Nu har socialdemokraterna inte så mycket att säga mer än att det uppenbara fusket ger moderaterna fördelar de inte borde ha. Socialdemokraternas grepp om verklighetsbeskrivningen håller sannerligen på att försvagas.