Nu är regeringen pressad. Har den eller har den inte gett vänsterpartiet och miljöpartiet varsitt veto i utformandet av den kommande krishanteringspropositionen, med andra ord Sveriges försvars-politik? Vi har tidigare skrivit om uppgiften att regeringen låtit de båda försvarsfientliga partierna få ett avgörande inflytande över Euronprojektet, i praktiken ett orubbligt hinder för detsamma. Nu, när det står alltmer klart att regeringen har sålt ut svensk försvarspolitik över huvud taget, börjar chockvågorna nå det politiska etablissemanget i stort.
Inte blir det mer klädsamt av att regeringen vill hålla det hela hemligt. I samband med budgetöverenskommelsen träffades en intern uppgörelse om försvaret. Vad den innehåller vill inte regeringen tala om. Miljöpartiet har dock varit kvicka att triumferande lägga ut ordalydelsen på sin webbplats.
Och bland alla formuleringar kring flygteknisk utveckling och krishanteringspropositioner är det en sentens som upprepas regelbundet texten igenom: "Samarbetspartierna skall vara överens ..."
Miljöpartiet hävdar att de därmed har getts vetorätt. Och det är svårt att påstå att de har fel i det. Antingen är ju parterna överens eller så är de det inte. Det är tvivelsutan en enhällighetsprincip som uttrycks i texten. Mellan just samarbetspartierna. Vad resten av riksdagens partier tycker är inte intressant.
Vad försvarsminister Leni Björklund tycker får vi inte veta. Hon hade till en början inte ryggrad nog att svara på frågor, utan lät i stället sin pressekreterare läsa upp ett färdigskrivet uttalande enligt vilket hon har svårt att se att det skall bli några problem att komma överens.
Att Neuron såldes ut var illa nog för Saabs och Linköpings del. Men nu har det fått dimensioner av än större mått. Av allt att döma har en milstolpe i svensk försvarspolitik nåtts, som socialdemokraterna dessutom försökt dölja för offentligheten. Ända sedan det parlamentariska samarbetet mellan regeringen och dess stödpartier inleddes har socialdemokraterna försäkrat att dessa två inte kommer att få något inflytande på svensk försvarspolitik. Alla har förstått varför.
De är helt enkelt inte seriösa på området. Det handlar dels om ett parti som för några år sedan fungerade som Sovjetunionens kanal in i det svenska parlamentet, dels ett parti vars utgångspunkt är att försvaret inte skall existera.
Denna socialdemokratiska försäkran har vidhållits även under denna mandatperiod. Både Göran Persson och Leni Björk-lund har slagit fast denna position.
Men nu vet vi vad som gäller. Vi har fått ännu ett bevis på att regeringens och stöd partiernas samarbete inte har mognat efter alla dessa år, som Persson gärna vill ha det till, utan tvärtom skenat iväg bortom hans kontroll. Det är nu, ett decennium senare, som vi har den rödgröna röra som Carl Bildt varnade för efter valet 1994. Det är nu det är dags för väljarna att sätta stopp.