När ryssarna går för att välja president på söndag skulle många helst välja om den sittande - Vladimir Putin. Men konstitutionen hindrar honom att ställa upp för omval till en tredje mandatperiod. Allt pekar på att den kandidat som Putin själv pekat ut, vice premiärminister Dimitrij Medvedev, får en majoritet av rösterna. Opinionsundersökningarna ger honom stöd från 70 procent av befolkningen.
De tre kandidater som har släppts fram för att utmana Medvedev är som handplockade för att utgöra en lämplig kuliss. En ultranationalist, en gammelkommunist och en okänd liberal lär bli en lätt match. För säkerhets skull tar Medvedev inte risken att möta dem i några tv-debatter.
Frågan i det ryska valet är inte vem som blir president, utan hur maktbalansen kommer att fungera när Putin byter roll och blir premiärminister.
Rysslands konstitution koncentrerar makten till presidenten. Det är inte Putins verk, utan drevs igenom av liberala krafter under epoken Boris Jeltsin. Liberalerna litade inte på folkets urskiljningsförmåga och fruktade att kommunisterna skulle ta makten i parlamentet. En stark president verkade tryggare. I dag har liberalerna fallit på eget grepp - deras inflytande på politiken är inte stort.
Hur Putin tänker agera som premiärminister är en viktig fråga. Om han respekterar ämbetets ramar behöver hans starka personliga ställning inte bli ett problem. Han kanske rent av driver igenom ökad konstitutionell makt för premiärministerämbetet, vilket kunde vara positivt för maktbalansen i framtidens Ryssland.
Men om han avser att fortsätta styra landet med Medvedev som marionett vore det olyckligt. Särskilt som det spekuleras i att Putin på nytt kommer att ställa upp i presidentvalet 2012. Att allt för mycket makt koncentreras till samma person under en lång tid rymmer stora faror för demokratin.
Sämst vore om maktskiftet resulterar i en kamp mellan den nye presidenten och en Putin som inte vill släppa taget. Den instabilitet det skulle leda till riskerar att öppna upp för krafter som är ännu mindre inriktade på framsteg och demokrati än kretsen kring Putin och Medvedev.
Mycket hänger förstås på Medvedev. Han är - precis som Putin själv när han tillträdde år 2000 - ett relativt oskrivet blad. Europavän, välfärdsinriktad, marknadsliberal och samvetsgrann jurist är det generella omdömet.
Men kommer han att kunna stå emot när han hamnar i konflikter med premiärminister Putin?
Det finns tecken på att Medvedev har ryggrad. Bland annat sägs han personligen ha stoppat Putin från att fängsla affärsmän och låta staten lägga beslag på ytterligare bolag.
Ryssarna uppfattar inte presidentvalet som demokratiskt. Det bekymrar dem heller inte så mycket. Förutsägbarhet, tillväxt och välstånd hamnar överst på önskelistan. Och det är därför många kommer att lägga sin röst på Dimitrij Medvedev på söndag.
Man kan beklaga att demokratin inte kommit längre i Ryssland. Men givet förutsättningarna är Medvedev kanske det bästa för landet.