Inför den rådande partikongressen i Göteborg fick några socialdemokrater svara på vilken fråga som är den viktigaste. Alla sade jobben. Alla utom en, vill säga: Förre partiledaren Håkan Juholt. Han svarade att det viktigaste var att välja Stefan Löfven till partiordförande och ”att det belönas med långa applåder”(Ekot 4/4). Håkan Juholt kan lämna kongressen nöjd.
Trots val genom acklamation, stående ovation och flera långa applåder, rådde ingen hallelujastämning i kongresshallen. Det beror förstås på att Stefan Löfven redan varit partiledare i drygt ett år och ingen utmanare finns. Men också på det lugn som inte gick att ta miste på hos honom själv likväl som hos kongressdeltagarna.
Man såg det hos flera av de ledande socialdemokraterna, Carin Jämtin, Veronica Palm, Thomas Eneroth och Mikael Damberg satt bekvämt tillbakalutade med ett otvunget leende på läpparna. Som om de äntligen, efter flera år av besvikelser och förvirring, kunde andas ut en smula.
Opinionssiffrorna för S har vänt. Situationen påminner om den som rådde en tid efter att alliansen tillträtt regeringsställning och Mona Sahlin var relativt grön som S-ledare. Så länge hon höll tyst var väljarna på hennes sida. Hittills har Löfven inte levererat många klara besked – och blir belönad för det i opinionsmätningarna.
Som väntat var även Löfvens linjetal fattigt på direkta löften. Ett, direkt hårt kritiserat från både regeringshåll och egna led, gav han redan i onsdags: Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU år 2020. Hur Socialdemokraterna ska uppnå det målet gick partiledaren dock inte in på. Inte närmare än att det handlar om investeringar i bostadsbyggande och infrastruktur, satsning på högskolan och nedläggning av fas 3.
Klassiska S-märkta hjärtefrågor rymdes förstås i talet, såsom rätt till heltid och fler anställda inom offentlig sektor. Svenska elevers dalande kunskaper ska stoppas med en utbyggd förskola – trots att nära 95 procent av alla 4-5-åringar redan går i förskola – fler lärare och mindre klasser. Ekvationer som är både svårlösta och dyra.
Närmast rockstjärnestatus nådde Löfven när han i slutet av sitt tal lovade att SSU inte ska behöva vänta på 90-dagarsreformen, det vill säga att ungdomar under 25 år ska garanteras jobb eller utbildning inom 90 dagar. Då såg SSU-ordförande Gabriel Wikström ut som han ville springa fram och be om en autograf.
Men Stefan Löfven är ingen rockstjärna, utan en ”arbetargrabb från Ådalen”. I skarp kontrast till den svulstige bakåtsträvaren Juholt talade Löfven om samarbete med näringslivet, valfrihet och grön teknologi som svar på klimatfrågan. Det gör inte ont att lyssna på även med borgerliga öron.
Stefan Löfvens inriktning bäddar för en stadigare socialdemokrati. Det är glädjande besked även för alliansen, som behöver en trovärdig motståndare för att svensk politik ska gå framåt.