"Jag behöver det för att kunna gå vidare med mitt liv."
Det sade Therese Söderholm i gårdagens Corren.
I tolv år ska hon ha utsatts för både fysisk och psykisk misshandel av sin fosterfamilj. Nu kräver hon - precis som Fidaie Musici, omhändertagen och institutionsplacerad som flicka - ett erkännande och en ursäkt från Motala kommun.
Stulen barndom heter föreningen bakom polisanmälan mot bland annat socialtjänsten i Motala kommun. Målet för föreningen är att få upprättelse för de personer som farit illa i fosterfamiljer eller på institutioner runt om i Sverige.
I välfärdslandet Sverige sätter många av oss stor tilltro till "den goda staten". Men den som fosterhemsplacerats eller omhändertagits i unga år ser inte nödvändigtvis med lika blida ögon på myndigheter och tjänstemän.
I Sverige är omkring 11 000 barn så kallade fosterbarn. En del av dem klarar sig mycket bra i livet, andra mår dåligt och far illa även som vuxna.
En del har hamnat helt fel, som framkommit i medier under senare år:
"Jag fick stryk för minsta småsak."
"En hund hade det bättre, för den klappade de åtminstone."
"Hur kunde de lämna mig hos en fosterpappa som Bertil?"
Enligt en genomgång i DN (9/1) råkar ungefär ett barn i varje skolklass någon gång under uppväxten ut för att samhället går in och tar över föräldrarnas ansvar. Flertalet barn hamnar då hos en fosterfamilj.
En grundtanke i Sverige är att fosterbarn ska återförenas med sina biologiska föräldrar så snart som möjligt. Det leder till att livet blir "preliminärt" för många barn.
Var sjätte månad ska socialnämnden pröva om barnet kan återvända till den biologiska familjen. Om barnet bott tre år i en och samma fosterfamilj ska socialnämnden dock överväga om vårdnaden bör flyttas över till fosterföräldrarna.
Tyvärr används sällan denna möjlighet till så kallad vårdnadsöverflyttning.
Frågan är om inte ett system med adoptioner i stället för fosterhemsplaceringar skulle ge bättre anknytning mellan barnet och de vuxna som blir nya föräldrar.
Adoptionen kan vara "öppen" i den meningen att barnet behåller kontakten med sina biologiska föräldrar. Och socialtjänsten skulle fortfarande kunna ha kontakt med barnet och ge stöd åt familjen.
Precis vad som följer av de båda kvinnornas polisanmälan i Motala är oklart. Men oavsett utgången har fokus hamnat på behovet av bättre uppföljning av barn som lever i fosterhem eller på institutioner.
Ett intressant förslag från Stulen barndom är att barn som placeras i fosterhem bör få en mentor. Mentorn kan slå larm om barnet far illa.
När myndigheterna griper in för att skydda barn har samhället också axlat en tung ansvarsbörda. Redan utsatta och otrygga barn får helt enkelt inte hamna i fel händer.
Om så ändå sker borde den som utsatts ha rätt till erkännande och ekonomisk kompensation - som i föregångsländerna Irland och Norge.
Det handlar om den ovillkorliga rätten till en barndom.