Man ska välja sina strider. Det gäller särskilt för en borgerlig koalitionsregering.
Men ibland måste det till en fajt. När den djupaste övertygelsen, de mest grundläggande värderingarna står på spel måste den enskilda politikern stå emot påtryckningar och partipiskor - ja, han eller hon måste till och med vara beredd att offra enigheten i en borgerlig koalitionsregering. Annars finns det ingen vits med att ha 349 riksdagsledamöter.
Alliansregeringen gjorde ett underligt val av strid när det gäller FRA. För många kritiska borgerliga riksdagsledamöter handlade det just om grundläggande värderingar. Ett reportage i senaste Fokus berättar hur de pressades stenhårt av sina partier. Resultatet vet vi: Camilla Lindberg (fp) var den enda borgerliga ledamoten som röstade nej.
Frågan är varför regeringen valde att vara så tuff mot sina egna i just denna fråga. Det handlar varken om någon borgerlig symbolfråga som valfrihet eller om ett viktigt vallöfte som arbetslinjen. Fokus antyder att det handlar om skickligt taktiserande från tjänstemän på försvarsdepartementet i kombination med svaga insatser från nyckelfigurer inom alliansen. Oavsett orsaken så förbannar nog allianspartierna hur frågan har utvecklat sig.
För även om det skulle vara som vissa bedömare påstår - att folk i allmänhet struntar i FRA och att det bara är journalister och några bloggare som bryr sig - så verkar FRA-hanteringen ha skadat alliansbygget på djupet.
Folkpartiets utspel i helgen att man "osentimentalt" ska utvärdera vårdnadsbidraget är ett exempel.
Många folkpartister, med Birgitta Ohlsson i spetsen, är kritiska mot vårdnadsbidraget, som de ser som en kvinnofälla och stridande mot arbetslinjen. Men vårdnadsbidraget är, liksom många andra regeringsbeslut, resultatet av en kompromiss. Regeringens familjepolitik består av flera delar, bland annat fick kd fick sitt vårdnadsbidrag och fp sina förstärkningar av förskolan.
Stefan Attefall (kd) tolkar fp-ledningens ja till att utvärdera vårdnadsbidraget som en "eftergift" till Birgitta Ohlsson och andra som fick smaka partipiskan under FRA-hanteringen. Han har troligen rätt.
Men under hösten ska regeringen behandla frågan om könsneutrala äktenskap. Alla riksdagspartier utom kd är för, och det finns förhoppningar i oppositionen att äktenskapsfrågan ska fälla regeringen. Göran Hägglund har hittills verkat både optimistisk och kompromissvillig, men det är tveksamt om han kan få med sig kd-ledamöterna på samkönade äktenskap om vårdnadsbidraget är under borgerlig attack.
Individers rätt till integritet vid signalspaning, familjers rätt att få eller slippa vårdnadsbidrag och homosexuellas rätt att vara lika inför lagen - vilken som är den viktigaste borgerliga frågan beror på vem man frågar.
Men om borgerliga politiker blir mindre försiktiga i valet av strider framöver, om de slutar att vårda enigheten och respektera varandras hjärtefrågor, så vet vi var det började: Med hanteringen av FRA-frågan.