Censur och förbud har blivit på modet i Sverige. Med jämna mellanrum hörs upprörda röster som manar till censur eller förbud av böcker, filmer eller något så banalt som godispåsar. Det upprörande elementet kan röra sig om afrikaner som beter sig som vilda, en liten svart flicka med stor mun och spretande flätor, eller snälla poliser och pastellfärgade hus. I vissa fall är kritiken gentemot verket i högsta grad befogad, exempelvis kan den bild som målas upp av en viss folkgrupp vara djupt kränkande.
Dock bör man komma ihåg talesättet ”vägen till helvetet är kantad med goda avsikter”, detta är i högsta grad sant när det gäller censur. Censurivrarna har mycket riktigt oftast goda avsikter. De vill förbjuda förhatliga porträtt av utsatta minoriteter. De vill förhindra att en negativ kvinnosyn sprids, eller så vill dekanhända göra upp med en förlegad och odemokratisk världssyn. De har de godaste av intentioner, men deras metod är långt ifrån så gynnsam som de kan tro. Varken förbud eller censur är de bästa verktygen för att hantera den typ av problem som censurivrarna försöker att komma till rätta med.
Exempelvis ville Behrang Miri, dåvarande konstnärlig ledare för Kulturhuset i Stockholm, förbjuda vissa Tintinböcker på Stockholms Kulturhus. Skälet till detta var att han ansåg att de porträtterade afrikaner på ett kränkande vis. Även om Miri hade de godaste avsikterna i världen skulle endast effekten av detta bli historisk revisionism. Genom att retuschera den rasism som rådde i svunna tider redigerar vi bort en viktig del av mänsklighetens historia. Vi måste minnas de hemskheter som har skett för att inte upprepa dem igen.
Då man censurerar böcker lyckas man inte enbart med konststycket att redigera historien, man lyckas dessutom omyndigförklara en hel nation. Ifall staten eller diverse självupphöjda auktoriteter ska bestämma vad som är lämplig, eller olämplig, litteratur utgår man från att gemene man är inkapabel till kritiskt tänkande kring de böcker man läser. Dessutom riskerar man att göra människan till en passiv marionett, varför ta ansvar själv och läsa kritiskt när någon annan redan bestämt vad som är acceptabel läsning?
Genom att förbjuda böcker med olämpligt innehåll befinner vi oss på ett sluttande plan. Ifall en bok anses vara olämplig, vilka står då inte på tur? Sakta men säkert skulle alla klassiker dammsugas upp från våra bibliotek och bokhandlar. August Strindberg? Han förmedlar ju en fruktansvärd kvinnosyn. Charles Dickens? Han beskrev ju judar som snikna och omoraliska. Själv gillar jag såväl Strindberg som Dickens, trots att jag är såväl kvinna som judinna. Det går inte att betrakta böcker skrivna långt före vår tid med moderna glasögon. Och framförallt är det upp till var och en att avgöra vilka böcker som är givande läsning eller ej. Så fort vi börjar acceptera censur som samhällsuppfostran rör vi oss mot de små stegens tyranni.