Den offentliga sektorn håller på att förändras. Sedan ett par årtionden tillbaka har staterna i hela västvärlden övergått från att själva bedriva verksamhet till att lägga ut den på privata aktörer. Åtaganden har antingen lagts ut på entreprenad eller privatiserats helt.
Motivet har, inte minst, varit ett behov av att hushålla med skattemedel. En vilja att minska byråkratin och medborgarnas ökade krav på valfrihet har också spelat in. En allt för stor byråkrati är svår att bemästra. Allt för höga skatter skrämmer kapital utomlands och gynnar svartarbete.
Resultatet av förändringen är att stat och kommuner mer och mer styr via regleringar och upphandlingar - mindre och mindre via direkt ägande och kontroll. Utvecklingen har inneburit att juridiska avtal kommit att spela en allt viktigare roll i verksamheten vilket ställer högre krav på lagstiftningen.
Lagen om offentlig upphandling (LOU) tillkom i syfte att reglera privata aktörer som utför offentliga tjänster. Den fyller en viktig funktion. Kommunpolitiker ska inte kunna gynna bolag med speciella kontakter i kommunstyrelsen utan det företag som kan leverera tjänsten till lägst pris ska få uppdraget.
Men det kan finnas det anledning att se över den 15 år gamla lagen. En viktig fråga är om en nationell upphandling - som kostar mycket tid och pengar - alltid måste göras.
Som Corren rapporterade om igår granskas just nu Ydre kommun av justitieombudsmannen för att man, av besparingsskäl, låtit bli att upphandla sin avfallshantering. Kommunen lät istället ringa upp alla anläggningar inom en, som de tyckte, rimlig radie. Budet gick till Tekniska verken i Linköping. De var de enda av de tillfrågade som kunde ta emot avfallet.
Ydre räknade inte med att anläggningar på längre avstånd skulle ha en chans att ge konkurrenskraftiga anbud. Men agerandet ledde till protester från företag i Stockholm och Malmö samt en fällande dom i länsrätten. Rent juridiskt har Ydre kommun gjort fel. Men frågan som väcks är om det inte borde finnas en rimlighetsklausul för när upphandlingar ska göras. När är det bara ett slöseri med skattemedel?
Ett annat problem med dagens upphandlingslagstiftning är att kostnadsfrågor tillåts spela en för stor roll. Ofta tvingar LOU kommuner att välja bort mindre lokala entreprenörer till förmån för ett fåtal stora aktörer, inte minst Inom vård- och omsorgssektorn. Resultatet blir lätt sämre kvalitet, mindre mångfald och därmed mindre valfrihet för patienterna.
Små företag och personalkooperativ har sällan ens resurser att utforma anbud - vilket är dyrt och krångligt. De drabbas dessutom hårdare av att förlora entreprenaden, eftersom de inte kans sprida sina risker på samma sätt som de stora jättarna.
Det är på många sätt synd. Förutom att deras blotta existens ökar valfriheten så bidrar de små aktörerna med lokalkännedom, engagemang och arbetsglädje. Mjuka värden som väger lätt i dagens lagstiftning, men som är viktiga när man har till uppgift att ta hand om människor.
Socialminister - Göran Hägglund - har sagt sig vilja se över bestämmelserna. Det inger ett visst hopp. Småskalighetens fördelar är sällan lätta att mäta, men likväl ofta påtagliga.