I helgen som gick avslutade 10 000 politiker det stora klimatmötet iMontreal i Canada. I två veckor har de diskuterat det största globalasamarbetsavtalet om miljöfrågor, Kyotoavtalet, och hurklimatförändringarna ska tacklas.
Vad kom de fram till och vad har egentligen gjorts åt världens miljöproblem sedan Kyotoavtalet slöts 1997?
Bland annat har EU sjösatt ett system för handel med utsläppsrätter,Vattenfall har investerat i ännu mera tysk kolkraft och regeringen harmed hjälp av miljöpartiet gjort biobränslet etanol till ett ekonomisktattraktivt alternativ för svenska bilister. Frågan är hur storaframgångar ovanstående exempel är för miljön.
En hel del debattörer och politiker går till och med så långtsom att ifrågasätta det etablerade synsättet att den accelererandeglobala uppvärmningen beror på växthuseffekten, som i sin tur orsakasav oss människor. Inga teorier, inga åsikter, är för heliga för att fåifrågasättas.
Vilka faktorer som verkligen ligger bakom den växthuseffekt som idag påverkar vår planets klimat är å andra sidan inte avgörande förfrågan om hur vi bör tackla våra miljöproblem. Även om växthuseffektenbara är resultatet av naturliga klimatsvängningar har vi all anledningatt minska vår förbrukning av icke förnybara resurser. Av den enklaanledningen att de är ändliga och att både utvinningen ochförbrukningen av dem i många fall orsakar skador på miljön.
Men för att hejda vår slösaktiga hantering av energi ochnaturresurser räcker det inte med att spara. Minst lika viktigt är nogatt utveckla tekniken, exempelvis genom att utveckla ännubränslesnålare bilar, bättre utnyttja spillenergi frånindustriprocesser och utveckla fler typer av förnybar energi.
En miljöpolitik för framtiden kräver också en stor dos pragmatism.Kärnkraft genererar visserligen oerhört giftigt avfall och utvinningenav uran orsakar vissa skador på miljön. Men i vissa delar av världenersätter den värre alternativ, som orenad kol- eller oljekraft.
Vi bör också akta oss för att framöver bygga fast våra samhällen förett eller några få energislag. I dag är hela världsekonomin svårtberoende av främst en energikälla, oljan. Låt oss dra lärdom av detta.Lösningen för Sverige är alltså inte EN och den stavas inte etanol.
Bekämpandet av miljöproblem går inte heller stick i stäv medekonomisk tillväxt. Den myten bör förpassas dit den hör hemma -- påsophögen. Den största minskningen av koldioxid som skett i Sverige imodern tid gjordes under 1970-talet, då vi byggde ut kärnkraften.Motsvarande revolution i Europa skedde efter kommunismens fall, dååtskilliga smutsiga industrier och kraftverk lades ner ellermoderniserades.
Utan tillväxt kommer miljöarbetet att gå i stå. Om intemänskligheten återgår till jägarsamhället förstås. Men det är inte ensett alternativ.