Det är långt mellan takåsarna i Sveriges femte stad. Linköping är kanske den glesaste orten i landet, åtminstone i sin storlek. Det kan man beklaga. Tät bebyggelse ger ett rikare stadsliv, bättre kommunikationer och ökad trygghet.
Men varför beklaga sig? Utgångsläget innebär stora potentialer inför framtiden. Linköping kommer att kunna växa ordentligt utan att behöva bygga döda sovstäder i ytterområdena.
Trots att staden kan sägas ha nått sina naturliga gränser - flygplatserna i öst och väst, Roxen i norr och Eklandskapet i söder - kommer Linköping, genom förtätning och nya höghus, att kunna svälja en fortsatt befolkningsökning. 170 000 kommuninvånare - kanske till och med 200 000 - är ingen orealistisk vision.
Stadsplanering handlar inte bara om torra tekniska detaljer. Det är en fråga om hur vi vill leva våra liv. 1950- och 60-talets förorter byggdes upp kring bilen och televisionen. Innerstaden ville man helst fly från. Den ansågs farlig och smutsig. Villakvarteren skulle bevara lantlivet i miniatyr.
Den moderna stadsmänniskan ställer helt andra krav. Hon vill vara aktiv och kreativ och ha nära till möten med andra människor. Svensken syns allt mer på caféer och restauranger och tycks äntligen ha tröttnat på att isolera sig.
Många av dagens dubbelarbetande föräldrar har svårt att få tiden att räcka till. Och hellre än att sitta i bilköer eller huka i trädgårdslandet vill många kunna ägna tid åt barnen och umgås med vänner.
En kompakt stad sparar tid. Avstånden till affärer, restauranger och skolor blir kortare. Fler kan cykla och gå till jobbet. Busslinjerna blir fler och turerna tätare. Enligt planarkitekt Karin Elfström kan Linköping, med en något större befolkning, till och med ha pendeltåg - en tunnelbana ovan jord. Att på så sätt minska bilberoendet vore bra både för miljön och hälsan.
Genom förtätning kan man blanda olika boendeformer och minska segregationen. Fler människor i rörelse ger till på köpet en ökad trygghetskänsla och lägre brottslighet.
Tät bebyggelse ger med andra ord både sociala, ekonomiska och miljömässiga fördelar. Självfallet ska det finnas gott om träd och parker. Men Linköping har många dåligt utnyttjade ytor där man mycket väl kan bygga både bostäder och kontor. Grönområden ska vara attraktiva. En god idé vore att öka tillgängligheten till de natursköna områdena kring Stångån och Roxen.
Linköping är en bra stad att leva i som kan bli ännu bättre. Med Ostlänkens 15 minuter till Norrköping och en timme till Stockholm kommer förhoppningsvis fjärdestorstadsregionen bli något mer än en pappersprodukt.
Vår stad behöver inte nöja sig med Lars Winnerbäcks nyponbuskar, nyponbuskar, hela vägen nyponbuskar.
Släng häcksaxen och ställ gummistövlarna på hyllan. 2007 blir stadsborna i majoritet i världen. Stadslivet har kommit för att stanna - även i Linköping.