På 70-talet rullade gröna vågen över Sverige. Många ville flytta ut på landet, bli självförsörjande och leva alternativt. Några gjorde slag i saken. Det var en protest mot det man ansåg fel i samhället: Stressen, miljöförstöringen, löneslaveriet.
Miljöpartiet bildades 1981 och då hade gröna vågen redan rullat förbi. Ändå stod mycket av dess ideal modell för det tidiga miljöpartiet. Man ville införa en medborgarlön, utan krav på motprestation, och förkorta arbetstiden. Man oroade sig för datorernas och reklamens effekter på samhället, och man ville att medborgarna skulle få makt över företagen.
Dagens miljöideal är i många avseenden motsatsen till gröna vågen-tankarna. Klimathotet har gjort den "täta staden" till det nya idealet. Om alla bor i täta städer är det lättare att få folk att välja kollektivtrafik. Dagens miljöbovar är de som envist bor kvar på landet, med alla bilresor det innebär. Datorerna har dessutom gått från att vara ett hot till ett arbetsredskap som kan minska resandet.
När sinnebilden av en miljövän ändras från gröna vågens självförsörjande skogsbonde till en urban välutbildad kvinna så måste naturligtvis politiken hänga med. De röster som vill framställa mp:s politiska förändringar som enbart maktspel är väl cyniska.
På kongressen i helgen fattade mp beslut om två viktiga kursändringar. Medborgarlönen ersätts av arbetslivstrygghet - som liksom dagens a-kassa och sjukförsäkring ställer krav på motprestation.
Det är logiskt. Eftersom mp vill bygga järnväg för flera hundra miljarder så är de beroende av att skattepengar flyter in - de behöver en arbetslinje.
Dessutom ska mp:s medlemmar få rösta om EU-politiken. Språkrören anser att det är fel att kräva utträde, eftersom EU behövs i klimatarbetet.
Båda dessa kursändringar går att se som att mp taktiskt närmar sig socialdemokraterna. Men man kan lika gärna se dem som naturlig utveckling i ett parti som sätter miljön först - ungefär som när gröna vågen ersattes av den täta staden.
Den senaste tiden har många uttryckt förhoppningar om ett samarbete mellan alliansen och miljöpartiet. Gemensamma utspel om arbetskraftsinvandring och grundlagsförändringar har gödslat drömmarna.
Och visst finns det borgerliga inslag i mp:s politik. Deras värnande av individens frihet stämmer bättre med alliansen än med s och v, och mp och kd är de riksdagspartier som tydligast prioriterar andra värden än de materialistiska.
Men just det antimaterialistiska knuffar över mp på vänstersidan, då de verkar tycka att höga skatter är bra för att minska konsumtionen. Mp:s starka skepticism mot marknad och näringsliv är också avgörande för att de hör hemma till vänster och inte till höger - än så länge.
Den dagen mp inser att ett blomstrande näringsliv är en förutsättning för att bygga miljardjärnvägar så ändras spelplanen. Tills dess får de borgerliga vara nöjda med att mp är så starkt idéburna att de inte tvekar att göra upp med alliansen i sakfrågor där man är överens.