Hon tillhör en folkgrupp som fortfarande bespottas och föraktas runtom i Europa. Ett folk som lever i ett slags bortglömt lidande. Få nationer har egentligen gjort upp med sin historiska skuld gentemot den befolkningsgrupp som demoniserats, förföljts och diskriminerats i omkring tusen år.
I Rumänien, där det bor cirka två miljoner romer, finns en lång och nedslående tradition. Fram till 1864 var romerna slavar i sitt hemland.
Efter kommunismens sammanbrott har minoriteten drabbats hårt av fortsatt diskriminering och den så kallade nyfattigdomen. Sociala problem som arbetslöshet, dåliga bostäder, hälsoproblem. Kriminalitet och missbruk som sprider sig bland unga.
Bilden är likartad i stora delar av östra Europa - i länder som Bulgarien, Ungern, Slovakien och Tjeckien. Men också bland romer i Polen och Slovenien. Värst drabbade är romerna på Balkan. Under 1990-talets krig har de utsatts mycket hårt i den etniska rensningen, av det hat som flammat upp.
Den gamla fientligheten gentemot romer, antiziganismen, har knappast försvunnit i Europa. Det har - av förklarliga skäl - inte heller den misstro som många romer känner mot majoritetssamhället och statliga institutioner.
En positiv inverkan har ändå Europeiska unionen haft. Sedan ett par dagar är Rumänien och Bulgarien medlemsländer. EU har satt särskild press på att romernas mänsk-liga rättigheter ska uppfyllas av de nya medlemmarna. Det betyder bland annat att unionen lyft frågan och skapat debatt om människors fördomar.
Det är ett gott betyg. Men unionen måste även i fortsättningen uppmuntra en politik för att jämna ut sociala klyftor. Kunskaperna om romer måste också öka i hela EU, inte minst om medlemsländerna ska kunna hantera de romer som söker asyl och flyr undan förföljelse.
Sveriges egen historia på området är allt annat än stolt. Under andra världskriget förbjöd Sverige romsk invandring. Gränserna var stängda medan Förintelsen och den nazistiska raspolitiken pågick och då ett par miljoner romer mördades. Först 1953 hävdes förbudet mot romsk invandring.
På senare år har romerna erkänts som en av fem nationella minoriteter i Sverige. Men Diskrimineringsombudsmannen, DO, har i en rapport visat att romer i Sverige fortfarande utsätts för diskriminering och antiziganism.
Den fria rörligheten inom EU begränsas visserligen av en rad länder, men den är psykologiskt och ekonomiskt betydelsefull för många nya unionsmedborgare.
I en stad som Linköping är närvaron av personer som Miranda en smärtsam påminnelse om utsattheten för romer i stora delar av Europa. Men den fria rörligheten ökar inte fattigdomen. Det kan vara värt att minnas.