Samordningsminister Pär Nuder, föreslår att landstingens fortsatta existens prövas. Är detta början till slutet för femhundra års centralstyrning av Sverige? Sveriges framtida organisation utreds just nu fram till 2007 av Ansvarkommittén. Vart den leder är för tidigt att säga. Trots detta försöker Nuder med hjälp av det arbete som den gjort hittills att positionera sig som uttolkare av dess syfte, som dess guide och som Perssons efterträdare, med en vision som inte är tydlig vad det gäller fortsatt centralstyre av Sverige.
Nuder har reagerat på ett utkast, ett så kallat delbetänkande, från Ansvarskommittén. Denna parlamentariska kommitté tillsattes av regeringen i januari 2003 i form av en statlig offentlig utredning för vilken finansdepartementet ansvarar. Dess syfte presenteras, något nedtonat, som en undersökning av "den nuvarande samhällsorganisationens förutsättningar att klara de offentliga välfärdsåtagandena."
Ansvarskommitténs uppdrag handlar om mycket mer än att anpassa den svenska välfärdsmodellen inför framtiden. Konsekvenserna av dess arbete kan leda till en omorganisation av hela vårt svenska samhälle. Nuder försöker avdramatisera delar av den eventuellt stundade omdaningen med en referens till kommunsammanslagningarna under 70-talet.
Kommittén måste dock ta sitt ansvar att inte enbart förklara att det handlar om strömlinjeformning av det Sverige vi känner till inför framtiden utan även om vart vi kan utkräva det politiska ansvaret. Förslagen från denna kommitté kan orsaka inte enbart nedläggning av landsting eller sammanslagning av kommuner men även en risk att en unik femhundraårig tradition av i huvudsak bra, utvecklande och välfungerande centralstyre av Sverige går mot sitt slut. Om kommitténs arbete leder till starkare regioner, och därmed ett mer splittrat land, är det i konfrontation med vår svenska grundlag som säger att "Riksdagen är folkets främsta företrädare", och inte regionala och lokala politiker.
Vi är ett folk på knappt nio miljoner. Visserligen är vårt land stort, men vår styrka har vi hämtat ur en effektiv och välfungerande förvaltning som över tid lyckats väl. I ett Europa med många regioner lika stora eller större i folkmängd än vi, behöver vi mer än någonsin ett Sverige som fungerar som en enhetlig region. Det är för tidigt att säga hur mycket av kommitténs arbete som strömlinjeformar Sverige och därmed är bra och hur mycket som splittrar Sverige och gynnar lokala politiker och därmed är dåligt, eftersom det först skall vara klart 2007.
Nuder jämför kommitténs arbete med Axel Oxenstiernas som resulterade i 1634 års regeringsform. Men det är inte detta som är intressant i Nuders betraktelse, utan det faktum att han gör den och inte vår statsminister. Nuder anser att Sverige har relativt goda finanser i dagsläget, följaktligen kan han positionera sig bättre än Göran Persson kunde när han tog över statsministerrollen. Perssons tystnad i de heta dagsfrågorna har kanske att göra med att han vill släppa fram sin favoritkandidat - Nuder. Vart än Ansvarskommitténs idéer leder kvarstår frågan om vi är redo för en omdanande förmyndarregering av "Oxenstiernas slag" under just Pär Nuder. Eftersom Persson är Nuders lärofader har han knappast förstått det som Oxenstierna försökte förmedla till sin son i de berömda orden "Vet du icke, min son, med huru lite visdom världen styres".