Lördagen blev en av de blodigaste dagarna i Gazas historia.
Israels flyganfall mot Hamas regeringsbyggnader, vapenlager och gränstunnlar mot Egypten krävde över 280 liv och skadade 600 personer.
Flygattackerna fortsatte under söndagen - trots uppmaningen från FN:s säkerhetsråd till båda parter att upphöra med våldet och ta itu med den humanitära katastrof som redan är ett faktum i Gaza.
Sedan juni 2007 är Gaza blockerat av Israel. Bara så mycket bränsle och mat har släppts fram så att sjukdomar och svält har kunnat undvikas. Blockaden är ett brott mot internationell rätt.
Och en upptrappning av konflikten mellan Israel och Hamas kommer att förvärra situationen i Gaza.
Det finns inga mediciner. Humanitär hjälp släpps inte in. Gränstunnlarna (som har använts till att frakta in mat, bensin och tyvärr också vapen) är sönderbombade. Hamas tillåter inte skadade att bege sig till Egypten, som har öppnat sina gränser.
Palestinierna i Gaza har därför allt att förlora på en upptrappning.
Men inte heller israelerna skulle tjäna på det. En markoffensiv skulle bli långvarig och medföra stora militära och civila förluster.
Ändå talar mycket för en upptrappning.
Hamasledare i exil manar till ett nytt palestinskt uppror, en tredje intifada. Och eftersom lördagens anfall har försvagat Hamas militärt är risken stor för att självmordsattacker återigen blir ett maktmedel. På Västbanken och i Jerusalem är stenkastning och tårgasattacker mellan palestinier och israeliska soldater redan en realitet.
Även bland israeler finns ett tryck på att slå tillbaka mot Hamas, som upprepade gånger bröt den halvårslånga vapenvila som löpte ut före jul. Bara under den första veckan efter vapenvilan sköts över 200 raketer mot Israel. För att visa handlingskraft och locka väljare inför valet i februari har det regerande Kadimapartiet skärpt tonen mot Hamas. I lördags gick man från ord till handling.
Fred i Mellanöstern känns mer orealistiskt än på länge.
Omvärlden måste därför göra allt för att få igång fredsprocessen igen.
Säkerhetsrådets fördömande är en viktig markering. Men oavsett om vare sig Hamas eller Israel tjänar på en upptrappning är det inte det som styr utvecklingen. Det gör trycket från allmänheten, rädslan för att inte framstå som trovärdig och inrikespolitiskt maktspel.
En annan komplicerande faktor är splittringen mellan Hamas och Fatah. Utan enighet bland palestinierna är det svårt att förhandla om fred med Israel. De samtal som nu förs med Fatah och president Abbas inger därför inte förtroende bland Hamas anhängare.
Det omvärlden kan göra är att ställa krav:
På att Israel avbryter Gazablockaden.
På att Hamas sätter stopp för raketbeskjutningarna mot Israel.
På att palestinierna försöker enas när en vapenvila väl är på plats.
Men ansvaret för att det blir en återgång till fredsprocessen har israelerna och palestinierna själva. Och så länge det finns palestinier som sätter sitt hopp till Hamas ser det ofrånkomligen ganska mörkt ut.