Att döma av vad sju familjer med barn i Västerlösa skolas upptagningsområde berättar i ett brev till kommunen, har skolan hamnat i en ond spiral. Elevunderlaget krymper, skolan tvingas spara, föräldrar placerar sina barn på andra skolor i stället, vilket leder till att ekonomin försämras ytterligare. Till slut blir de ekonomin så pressad att det blir närmast omöjligt att upprätthålla undervisningens kvalitet. I brevet kräver familjerna att skolan läggs ner om inte kommunen höjer standarden. (Corren 16/12)
Västerlösa skolan har i dag 46 elever jämfört med 37 för två år sedan. 21 av eleverna går dock i en trea som har flyttats från Rappestads skola, något familjerna är kritiska till i brevet. Om trean skulle flyttas igen är skolan mycket nära Skolverkets gräns för hur många elever en skola får ha.
Det finns många goda argument för att hålla landsbygdsskolor vid liv. Och visst finns det fog för att påstå att landsbygden dör, eller i alla fall tappar mycket av sin puls, när skolor läggs ner och livsmedelsbutiker slår igen. Trenden är dessutom att fler och fler väljer att flytta ut på landet igen. Många av dem som lockas av att bo på landet är barnfamiljer, men en viktig förutsättning är att det fortfarande finns en skola kvar i bygden.
Men larmrapporter om att landsbygdsskolor inte alls lever upp till kvalitetskraven får det mesta av landsbygdsromantiken att förblekna. Och när föräldrar skriver till kommunen och föreslår nedläggning av sin närmaste skola så måste detta naturligtvis tas på stort allvar.
Barn- och ungdomsnämndens ordförande Catharina Rosencrantz (M) har inte varit sen att ta fasta på föräldrarnas kritik. Hon går ännu längre och understryker det ohållbara i att hålla liv i en skola som ingen vill ha. (Corren 16/12)
Arga insändare från andra föräldrar slår hål på den verklighetsbeskrivningen. Dessutom är situationen inte så alarmerande som de sju familjerna vill ge sken av. I Corren 18/12 vittnar eleverna samstämmigt om den goda sammanhållningen på skolan. Små bygdeskolor får ofta en familjär prägel som kan vara värdefull för de elever som bäst kommer till sin rätt i småskaliga miljöer.
Det är dock föga troligt att de ansvariga politikerna skulle låta sig bevekas ännu en gång. Men innan beslut fattas måste det klargöras vilka konsekvenser en nedläggning får för eleverna. Det är viktigt att inte splittra välfungerande grupper i onödan och att se till att inte nya skolskjutsturer förlänger redan långa skoldagar allt för mycket.
Om kommunen lägger ner Västerlösa skola finns det fortfarande en möjlighet. Om tillräckligt många föräldrar vill engagera sig så kan de starta en friskola.