Magnus Gustafsson, provokatören som gömmer sig bakom signaturen NUG, slipper undan rättvisan genom att vägra berätta vem som utför vandaliseringen av en tunnelbanevagn i konstverket Territorial pissing. En vandalism som kostade skattebetalarna runt 100 000 kronor. Han kommer därmed ännu lindrigare undan än sin konstfackskollega Anna Odell som i höstas dömdes att betala 50 dagsböter för att ha spelat psyksjuk på St Görans psykakut. Också den gången fick skattebetalarna stå för notan.
Det radikala kulturetablissemanget har sprungit benen av sig för att rättfärdiga de båda konstfackselevernas beteende. Ofta har åtalen mot de två rent av framställts som ett repressivt samhälles angrepp på såväl konsten som yttrandefriheten. Sådana yttranden är ett hån mot dem som kämpar för yttrandefrihet och öppenhet i diktaturer runt om i vår värld.
Visst måste konst få provocera, men är det ett självändamål? Och om indignationen huvudsakligen väcks av att någon öder bort skattemedel genom infantilt beteende? En sak är säker, genom samhällets flathet och kulturetablissemangets uppbackning har vi bäddat för mer vandalism i framtiden.