Han är fast besluten, president Vladimir Putin, att OS i Sotji ska skriva historia. Några rubel har det inte sparats på. Prislappen för spelen tros landa på drygt 300 miljarder kronor. Som jämförelse kan nämnas förra vinter-OS i Vancouver som kostade värdnationen Kanada omkring 57 miljarder kronor, vilket är en summa som Ryssland lagt på en fem mil lång väg- och järnvägssträcka mellan Sotji och skidbackeområdet (Radiosporten). Men redan långt innan invigningsdagen har Sotji-OS varit ett främst ett politiskt idrottsevenemang. Med undantag för OS i Peking 2008 har världen sällan sedan kalla krigets dagar skådat så mycket sportrelaterad politik. 1980 bojkottade 65 länder, med USA i spetsen, helt sommar-OS i Moskva. Nu är Putin ute efter rysk revansch, och han skyr vare sig ekonomiska eller politiska medel.
I december beslutade Duman om amnesti för bland andra de fängslade regimkritiska Pussy Riot-medlemmarna och de 30 Greenpeace-aktivisterna, som bordade en rysk oljerigg i Arktis. Den största överraskningen var benådningen av Michail Chodorkovskij, en gång Rysslands rikaste oljemagnat och stor Putinkritiker som 2010 dömdes till elva års fängelse för penningtvätt och förskingring. Häromdagen godkände Putin också plötsligt att demonstrationer ska få hållas under spelen. Tidigare har meddelats att detta skulle vara förbjudet av säkerhetsskäl. Dessa politiska spel ses som ren taktik från Putins sida att försöka blidka omvärldens syn på honom och landet han styr, även om de officiella orsakerna förstås låter annorlunda.
Hur många krumbukter Putin än gör, kommer de inte väga upp för IOK:s misslyckande att låta Ryssland anordna OS. Sett till mänskliga och demokratiska rättigheter har landet gått kräftgång under 2000-talet, sådant ska inte belönas. Men det vore heller inte rätt att i rådande läge lägga över ansvar på dem som åker till Sotji för att tävla. Skälen till att Putin är en olämplig värd för de olympiska spelen är politiska. Därför är det rimligt att bojkotten av hans spel också är politisk. Putin hade förstås gärna solat sig i glansen av andra stornationers ledare, men vare sig Barack Obama, Angela Merkel, François Hollande eller David Cameron kommer att dyka upp. Den amerikanske presidenten skickar i sitt ställe en delegation av före detta idrottare, bland andra tennisspelaren Billie Jean King och ishockeyspelaren Caitlin Hayden som båda är homosexuella – en uppenbar amerikansk tackling mot de ryska antigay-lagarna. Fredrik Reinfeldt har låtit meddela att han inte kommer att närvara i Sotji. Däremot verkar hovet inte ha bestämt sig.
Vad de idrottsliga spelen beträffar ska vi för olympiernas skull hoppas att de blir lugna och lyckade, att de idrottsliga prestationerna får glänsa utan att överskuggas av maktspelet i kulisserna.