Försäkringskassan går på knäna. På vissa håll i landet ska en enda handläggare hantera över 1 000 ärenden samtidigt. Situationen är förstås oacceptabel. Till att börja med innebär det en orimlig belastning på personalen. Lika allvarligt är att resursbristen i slutändan går ut över medborgarna. Försäkringskassans underbemanning har inneburit att människor, som för sin försörjning är beroende av exempelvis bostadstillägg, inte hunnit få dem till rätt månad.
Läget är dock inte lika illa överallt. För Östergötlands del uppger myndigheten att den i stort sätt klarar att sköta sina uppgifter.
Det går att diskutera omfattningen och villkoren för de olika försörjningsstöd som försäkringskassan betalar ut. Men när de politiska besluten väl ligger fast måste medborgarna kunna lita på, och planera sina liv utifrån, de regler som gäller.
Försäkringskassan genomför just nu en radikal omställning av sin organisation som väntas vara klar nästa år. Myndigheten ska minska sin personal med 1 400 tjänster. Det leder naturligtvis till en del övergångsproblem.
Den pågående reformeringen av Försäkringskassan är i sig önskvärd. Dagens organisation är ineffektiv och innebär att handläggare många gånger får ödsla tid på rutinärenden. Av de cirka 3,5 miljon besök Försäkringskassan får ta emot på ett år, rör nästan hälften ifyllande av blanketter.
Tanken är att dessa ärenden i fortsättningen ska kunna skötas via telefon och internet. Antalet kontor ska minska kraftigt och resurserna koncentreras på svårare fall och uppföljning. Gott så. Regeringen har dock fastställt ett extra sparbeting för kassan på en kvarts miljard i år. Det ska läggas till en tidigare lika stor besparing - sammantaget en halv miljard kronor. Att genomföra en så kraftig nedbantning samtidigt som myndigheten förväntas genomföra den största omorganisationen på decennier borgar för bekymmer.
Visst ska regeringen hushålla med skattebetalarnas pengar och ha en så effektiv förvaltning som möjligt. Men tjänstemännen måste kunna sköta sina uppgifter. Försäkringskassans produktionsdirektör - Maivor Isaksson - menar att även om omställningen i slutändan kommer att spara pengar är det osäkert om det verkligen räcker för att täcka de nuvarande besparingskraven.
I så fall är det illa skött av ansvariga politiker. Individen måste kunna lita på att staten gör vad den lovar. Sjukvård och utbildning ska motsvara utställda löften, vägar och järnvägar ska inte lämnas att förfalla och socialförsäkringsutbetalningar ske i tid.
Att "i smyg" minska anslagen till centrala samhällsfunktioner har tyvärr blivit legio bland politiker av alla kulörer. Mer iögonenfallande satsningar - höjda bidrag eller sänkta skatter - får gå före. Men en politik för "skens skull" är ansvarslös. Det är trist att den borgerliga regeringen här verkar trampa vidare i socialdemokratins spår.
Man kan fråga sig hur målen att minska sjukfrånvaron, öka rehabiliteringsinsatserna och stävja bidragsfusket någonsin ska kunna bli verklighet när de som ska genomföra reformerna inte ens ges resurser till att sköta sina grundläggande uppgifter?