Pendeln har svängt både fram och tillbaka i den svenska fuskdebatten.
När Alf Svensson 2002 antydde att alla sjukskrivna nog inte behövde vara sjukskrivna var kritiken öronbedövande. Inte minst från den dåvarande s-regeringen som valde att ignorera problemet.
Men bara ett par år senare började rapporterna om ett systematisk överutnyttjande av trygghetssystemen trilla in. Först från Försäkringskassan, sedan från Brottsförebyggandet rådet och därefter har rapporterna fortsatt komma med jämna mellanrum.
Sedan dess har bilden av det utbredda bidragsfusket varit rådande - även om vissa har ifrågasatt den.
För tre år sedan tillsattes Delegationen mot felaktiga utbetalningar, en kommitté bestående av 16 myndigheter och organisationer med uppdraget att stävja bidragsfusket. I går presenterade den sina förslag.
Delegationen bekräftar att bilden av det utbredda fusket fortfarande råder. Både handläggarna på myndigheter som administrerar bidragen och de som tar emot bidragen upplever att fusket är omfattande. Ändå, konstaterar delegationen, är bara 20 av de totalt 500 miljarder kronor som betalas ut varje år felaktiga utbetalningar. Av dessa beror hälften på avsiktligt fusk. Resterande 10 miljarder kronor kan förklaras med oavsiktligt fusk från både handläggarnas och bidragsmottagarnas sida.
Eftersom ersättningar från trygghetssystem grundar sig på inkomster, tillgångar och kostnader är det viktigt att de uppgifter som lämnas in till myndigheterna stämmer. Om inte blir utbetalningarna felaktiga. Delegationen påpekar därför att det hade varit betydligt enklare och säkrare om myndigheterna hade haft tillgång till de uppgifter som Skatteverket har.
Förutom möjligheten att samköra register vill delegationen att rättsväsendet får motsvarande förstärkning som berörda myndigheter har fått på senare år. De har utvecklat sina rutiner och kontroller så att allt fler fall av fusk upptäcks. Men när de här ärendena hamnar i rättskedjan blir de ofta liggande.
Delegationen har också kartlagt attityderna till fusket. Resultatet - att nästan var fjärde svensk accepterar det - är nedslående och ett av de främsta argumenten för att arbetet med att stävja bidragsfusket måste fortgå.
De som har ifrågasatt fuskets omfattning kommer att använda betänkandet från Delegationen för felaktiga utbetalningar till att försöka ge sig själva rätt. De kommer att försöka få pendeln i fuskdebatten att svänga ännu en gång.
Men bidragsfusket kostar samhället och skattebetalarna 10 miljarder kronor om året. Det är långt ifrån någon struntsumma - som skulle kunna användas exempelvis till att förbättra arbetsförmedlingarnas matchning eller rehabiliteringen av långtidssjukskrivna.
Att personer som egentligen inte har rätt till ersättning fuskar sig till ersättning urholkar dessutom förtroendet för trygghetssystemen. I förlängningen dränerar det förtroendet för den generella skattefinansierade välfärden. Och det säger sig självt att det är allvarligt.