Årets G8-möte har varit en besvikelse. Resultatet är magert, hur storslaget man än förpackar det. Det gäller både klimatfrågan och biståndet till Afrika.
Tysklands förbundskansler Angela Merkel har inte fått några fjädrar att sätta i hatten.
Och de tiotusentals demonstranterna från när och fjärran har visserligen synts en del i media, men deras budskap har knappast nått fram. Ännu mindre har de lyckats påverka agendan. Protesterna framstår som en ungdomsrörelse som saknar riktning.
Redan innan statscheferna sammanstrålade stod det klart att USA som vanligt skulle blockera radikala framsteg i klimatfrågan. President George W Bush har visserligen öppnat dörren på glänt - men inte mer än så.
Mötet enades om att bindande målsättningar behövs för de minskade utsläppen av koldioxid, något USA länge har varit emot. Men förhandlingarna om dessa mål ska fortsätta i FN, med sikte på ett nytt Kyotoprotokoll. I sämsta fall är det ett sätt att ytterligare skjuta saken på framtiden.
G8 enades också om att siktet bör ställas på att halvera utsläppen fram till 2050, något EU, Kanada och Japan redan har förbundit sig till.
Det slutliga uttalandet är fullt av fluffiga formuleringar som förpliktigar till föga. Att Angela Merkel kallar detta för ett genombrott vittnar kanske om hur sega förhandlingarna med USA har varit. Eller så är det ett uttryck för hur desperat hon behöver framgångar att visa upp för hemmaopinionen.
När det gäller Afrika är bilden ännu mer dyster. G8 gick på fredagen ut stort med att man beslutat att satsa 400 miljarder på att bekämpa aids, tuberkulos och malaria på kontinenten.
Men enligt Oxfam, en brittisk frivilligorganisation som har hög trovärdighet, är bara cirka 5 procent av den summan nya pengar. Det övriga är redan utlovade satsningar som hålls fram på nytt.
Och det är värre än så.
Redan 2005 i Gleneagles lovade G8 att alla afrikaner skulle ha tillgång till bromsmediciner mot hiv år 2010. Det är osannolikt att de nu utlovade 400 miljarderna räcker för att nå det målet. G8 bryter alltså halvt om halvt ett löfte och slår sig samtidigt för bröstet.
"Jag är förtvivlad. Jag anser att man medvetet skapar förvirring", säger rockstjärnan Bono, som var en pådrivande kraft bakom avtalet i Gleneagles, till Reuters.
Listan på löften från 2005 är lång. Skuldavskrivningen för Afrikas 18 fattigaste länder är på god väg. Men löftet att öka biståndet till 0,7 procent av BNI är det inte.
G8 lovade att arbeta för nya, förbättrade handelsavtal som ger afrikanska länder en chans att tävla på lika villkor. Frankrike och USA är medlemmar i G8 och hör till de länder vars importregler och subventioner av jordbruksprodukter drabbar Afrika hårdast. Inte minsta tecken tyder på att de har bytt linje.
Verkligheten, världsopinionen och inte minst demonstranterna ställer allt högre krav på att G8:s ledare ska ta ett globalt ansvar för mer än bara ekonomisk tillväxt.
Det är dags att de börjar leverera.