Men flera av mina lärare i skolan, till exempel min snälle SO-lärare, jämställde Israel med nazi-Tyskland. Hans negativa bild bekräftas alltför ofta i media och av folk jag annars litar på. "Apartheidstaten Israel" har upprepats så ihärdigt att många tar det för sanning.
För drygt tre år sedan gick jag på samma tillställning som den israeliske man jag idag är gift med. Vi blev blixtförälskade och snart flyttade han in i min lilla tvåa med sina två kostymer och fyrahundra böcker. Jag hade två barn, han tre. Snabbt utökade vi skaran med två gemensamma. Så gick det till när Israel blev mitt andra hem och bilden jag serverats definitivt kom på skam.
Nu sitter jag här och dricker kaffe på svärmors balkong, en bit norr om Haifa. Hon som kom hit som barn på 30-talet och alltså blev palestinier innan hon blev israel, som gjorde lumpen 1948 och under kriget var en duktig krypskytt.
De yngsta barnbarnen tultar runt i huset, om en stund går vi till den arabiske bagaren på hörnet. Norr om oss närmar sig IS och i söder skjuter Hamas nästan dagligen raketer från Gaza rakt in i Israel. Vi är på en plats och i en tid där ingenting får tas för givet.
Jag älskar Israel, det är öststat och hi-tech i ett. Allt spirar grönt trots hettan och alla samsas så gott de kan: ryssar, etiopier, sekulära och ultraortodoxa, muslimer, kristna, beduiner, druser. Skyltarna är både på hebreiska, arabiska och engelska. Nyss avlöpte Pridefestivalen i Tel Aviv i glädje, inga vattenkanoner och gummikulor som i Turkiet. Det här är ett demokratiskt land med odemokratiska grannar.
En svensk nationalsport är att tycka synd om dem som man uppfattar som svagast. Men medlidande är en försåtlig form av förakt: man utser en grupp till offer (och därmed underställd en själv) och en annan till förövare. Det får svensken att känna godhet och engagemang medan han i verkligheten avhumaniserar båda grupperna. Israeler är onda, palestinier goda och Hamas är terrorister bara på grund av långvarigt förtryck.
Jag besökte Betlehem förra veckan, dit äger min man med sitt israeliska pass icke tillträde. I Palestina får judar inte bli medborgare, men det kallas ändå inte apartheid. En snabb summering av förra veckans terrordåd: en död i Frankrike, 25 i Kuwait, 38 i Tunisien, 146 i Kobane, Pride attackerat i Turkiet och en FN-byggnad bombad i Jemen. Och svenska utrikesdepartement protesterar mot - Israel. Detta för att någon gammal skorv med förnödenheter som man hade tillstånd att ta in landvägen tvingades vända utanför Gazas kust.
När IS för ett år sedan började såga av huvuden som inte tänkte exakt som deras fick många i väst en aha-upplevelse: Israels existens var inte Mellanösterns enda bekymmer. Några förstod att Israel, trots att det är ett ungt land med många problem, ändå förmedlar en skärv av sans i en sanslös omgivning, och måste försvaras.
Min "på plats-insyn" i Mellanösterns problematik har medfört en vaksammare blick. Vilken information sväljer jag själv med hull och hår? Jag tänker då och då på min SO-lärare. Hade han sett det jag ser och druckit några koppar kaffe med svärmor så tror jag att hans undervisning hade sett annorlunda ut.