Trots detta finns en politisk ovilja att förse försvaret med den nödvändiga utrustningen för att fullgöra sina uppdrag. Det krävdes ett stort reportage i Svenska dagbladet häromåret för att de svenska trupperna i Afghanistan skulle få bepansrade bilar. Det krävdes flera sårade svenska soldater för att helikopterfrågan skulle komma upp på dagordningen - fram tills nyligen fanns inga evakueringsmöjligheter för skadad svensk trupp i Afghanistan. Helikopterskandalen har dessutom fått till följd, vilket vi kunde läsa om i förra veckan, att de två helikoptrarna ombord på HMS Carlskrona kallas hem från Adenviken för att hållas i beredskap på hemmaplan. Så vingklipps hela piratjakten till följd av helikopterbrist. Man kan verkligen fråga sig vad svenska försvaret har i fjärran konfliktområden att göra om den inte förses med den erforderliga utrustningen för att kunna fullgöra uppdragen.
I veckan anlände Carl Bildt till Afghanistan för att delta i toppmötet om landets framtid i Kabul. Bara några minuter innan planet skulle landa besköts flygplatsen varpå man valde att omdirigera utrikesministern till Bagrambasen, av säkerhetsskäl. Intressant i sammanhanget är att Bildt anlände till Afghanistan i ett FN-plan eftersom flygvapnet inte längre anser det vara säkert att flyga med de så kallade statsflygplanen som är avsedda att flyga potentater av utrikesministerns karaktär. Trots att en modifiering av statsflygplanen, TP 102, innefattande varnings- och motmedelssystem för att kunna flyga i områden med förhöjd risknivå, funnits med i Försvarsmaktens budgetunderlag i flera år, har inget hänt.
Det råder en uppenbar diskrepens mellan de folkvaldas benägenhet att förse Försvarsmakten med nya uppgifter och deras vilja att bekosta den nödvändiga utrustningen för att kunna fullgöra dem. I år har vi visserligen kunnat se en liten svängning i försvarspolitiken, när Sten Tolgfors plötsligt börjat tala om att också försvaret av Sverige tillhör försvarsmaktens uppdrag. Denna omsvängning har i viss mån också märkts på materielpolitiken: nya ubåtar, nytt robotsystem för Jas och nya helikoptrar är tecken som pekar i rätt riktning. Men ännu är det långt kvar innan försvarsmaktens uppgifter synkroniserats med de förutsättningar som gives för att lösa dem.