Sverige är ett demokratiskt land. Det innebär inte bara att vi har möjlighet att genom allmänna val tillsätta regering och lagstiftande församling, utan också att vi åtnjuter en rad fri- och rättigheter, fastslagna i grundlagen. Religionsfriheten, mötesfriheten, yttrandefriheten, tryckfriheten och demonstrationsfriheten för att nämna några.
På dessa friheter vilar hela vår demokrati. Utan dem finns ingen fri politisk debatt, ingen möjlighet att driva opinionsbildning eller att kritisera makthavare. Men friheterna kan också vara obekväma. Det är inte bara de kloka, omdömesgilla och personer med gott uppsåt som omfattas av dessa friheter, utan också de dumma, de omdömeslösa och de som bara är ute efter att såra och provocera. Så måste det vara. Förekomsten av dumheter, omdömeslösa uttalanden och rena provokationer är priset vi betalar för ett fritt debattklimat.
På Irland infördes förra året en lag som förbjuder hädelse. Den utgör en allvarlig inskränkning av yttrandefriheten i ett land där den katolska kyrkans informella makt är vidsträckt. Den som hädar mot något som någon uppfattar som heligt kan tvingas böta upp till 25 000 euro. På Irland hade inte lars Vilks rondellhund kunnat visas. Inte heller utställningen Ecce Homo. Frågan är om Jonas Gardells bok om Jesus hade kunnat utges. Det finns grupper som betraktar denna som kränkande.
Man kan tycka vad man vill om Lars Vilks och hans konstprojekt. Man kan tycka vad man vill om den iranska, muslimska, konstnärinnan Sooreh Hera och hennes film Allah ho Gaybar som på grund av sin skildring av homosexualitet inom islam utlöste Uppsalamobbens raseri. Men att försöka tysta, skrämma och hota dem är inte acceptabelt i en demokratisk samhällsordning. Samma rättigheter som tillåter muslimer att utöva sin religion, bilda organisationer och att demonstrera tillåter också Vilks och Hera att visa sin konst.
Nästa gång yttrandefrihetens fiender rycker ut för att tysta någon på grund av dennes konst eller politiska åsikter borde de mötas av en större demonstration för frihetens sak. Polisen måste naturligtvis också göra sitt jobb: det är skamligt att mobben lyckades med sitt uppsåt att stoppa en föreläsning vid ett svenskt universitet. Men den dagliga kampen för demokrati och yttrandefrihet måste föras av oss alla, varje dag. Det är viktigt att vi visar förståelse och respekt över åsikts- och trosgränserna, men lika viktigt att vi står upp för våra grundläggande fri- och rättigheter.