Ge plats åt volontärerna

Volontärer är en förutsättning för en äldreomsorg med hög kvalitet. Det tycker 60 procent av de 150 enhetschefer inom svensk äldreomsorg som fackförbundet SKTF tillfrågat. Men som Corren berättade (15/6) har volontärerna inte samma betydelse i Linköping. Här får de epitetet "viktiga" men inte "avgörande".

Corren den 15/6.

Corren den 15/6.

Foto: Fotograf saknas!

Linköping2009-06-22 01:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Det verkar ett annat fackförbund vara nöjt med. Suzanne Sjöqvist arbetar inom Kommunal och hon ser till och med ett ökat antal volontärer som ett problem: Det kan nämligen bli svårt att avgöra vem som gör vad inom verksamheten, säger hon. Problemet är snarare Sjöqvists inställning att betrakta äldreomsorgen genom fel glasögon - personalens i stället för de äldres. Ett misstag som inte är ovanligt i diskussioner om vård och omsorg.

Volontärer ska inte ägna sig uppgifter som medicinering, hygien eller ekonomiska spörsmål. Det ska utbildad och avlönad personal sköta. Däremot kan volontärerna bidra med en social form av omsorg som inte sällan kommer i sista hand eller inte hinns med efter att basbehoven har tillgodosetts. Det kan handla om en promenad, ett parti kort eller helt enkelt sällskap framför teven eller till eftermiddagskaffet.

Man kan inte ställa samma krav på volontärer som på anställd personal och ansvarsfrågan är central. Samtidigt kan volontärerna göra saker som personalen inte kan. Medan den som arbetar inom vård- och omsorg måste behandla alla lika kan volontären särbehandla.

Som Cecilia Johansson berättar i Corren var det meningen att hon som frivilligarbetare skulle gå runt mellan de olika avdelningarna på sjukhemmet Skräddaregården. Men sedan hon och Alvar Andersson, boende på gården, träffats "fastnade" Cecilia på Alvars avdelning. Det skulle inte vara möjligt om hon var anställd på Skräddaregården.

Volontärernas insatser är extra viktiga för de som saknar familj, släkt eller vänner som regelbundet hälsar på. Dessa kan då "favoriseras" av volontärerna. Och man kan diskutera om sociala insatser bör bli något som man i framtiden får betala för, när utrymme uppenbarligen inte alltid finns inom den offentligfinansierade omsorgen. Ofta är det just den sociala biten som brister för att äldreomsorgen ska fungera humant.

Därför skulle volontärerna, i stället för att ses som ett problem, kunna bli en del av lösningen för en bättre och mer mänsklig äldreomsorg. Men det får de inte. Förklaringen finns delvis i det rådande ideologiska synsättet. Vi betalar höga skatter och förväntar oss att få valuta för pengarna. Något frivilligarbete ska inte behövas eller tas med i beräkningarna - de kan ju klampa på de anställdas områden! Det är sorgligt.

Det kan vara problematiskt att ta med volontärinsatser i planerings- och budgetarbete. Men det betyder inte att de inte ska uppmuntras. Tyvärr blir volontärerna färre och färre. Inställningen att de inte får bli för betydelsefulla gör inte saken bättre.

Läs mer om