Vadstena har mycket att vinna på att också framdeles har en dagrehabilitering. Därför är det glädjande att socialnämndens ordförande Jan-Inge Printz (s) lovar att ersätta Wasagården som läggs ned.
Vadstenabornas upprördhet över Wasagårdens nedläggning är fullt begriplig. Hur stort engagemanget för dagrehabiliteringen är kan mätas i omfattningen på den protestaktion som genomfördes nyligen i ett väder som får de flesta att stanna hemma.
Dagrehabilitering är ingen lyx. Den betalar sig själv flera gånger om. Många läkarbesök och behandlingar blir överflödiga och det innebär självfallet en besparing och det gör även de rehabiliterades möjlighet att bo hemma längre upp i åren.
För en del av besökarna på Wasagården har rehabiliteringen också inneburit en viktigt social kontakt. Vad det betyder för äldre och ensamma personer kan inte överskattas.
Nu är det emellertid så att Jan-Inge Printz har lämnat en Brasklapp vad gäller bemanningen av en ny dagrehabilitering fram emot hösten. Han kan tänka sig att leja in sjukskriven omsorgspersonal som behöver arbetsträning.
Möjligen är det en fungerande idé, men risken finns att arbetet är för tungt för den nya personalen, som därmed så småningom också blir i behov av rehabilitering.
I första hand ska i alla fall diskuteras hur ansvarsfördelningen för en ny dagrehabilitering ska fördelas mellan kommunen, landstinget och primärvården.
Den diskussionen bör inte dra ut på tiden. Det finns åtskilliga Vadstenabor som behöver tillgång till det de tidigare haft förmånen att få på Wasagården.