När Mona Sahlin i dag väljs till ny socialdemokratisk partiordförande antar hon en av de största utmaningarna i svensk politik. Förväntningarna är höga och kravlistan diger. De goda råden haglar.
De interna förhoppningarna handlar om att socialdemokraterna åter ska bli en politisk kraft att räkna med. På sikt är det självklara målet att återta regeringsmakten.
Men en socialdemokratisk valseger 2010 förutsätter goda relationer med facket. Kraven på Mona Sahlin - vars namn väcker blandade känslor i fackliga sammanhang - att stärka relationen med LO är därför stenhårda.
I en kommande bok av den förre statsministern Ingvar Carlsson menar han att det var bristen på ideologisk medvetenhet inom socialdemokratin som krattade manegen för de borgerliga i höstens val, och att den ideologiska debatten därför måste intensifieras.
Andra menar att Sahlins och partiets mest centrala uppgift under de närmaste åren istället är att ge konkreta besked om vart den politiska färden kommer att gå.
Det viktigaste beskedet till väljarna är vem eller vilka socialdemokraterna tänker bilda regering med vid en eventuell valseger 2010. Eller om partiet - som i förra valet - siktar på att bilda regering på egen hand.
En slutsats från den gångna valrörelsen är att det lönar sig att tala klarspråk i regeringsfrågan. De borgerliga partierna var inte bara mer eniga än någonsin, de var också tydliga med att de ville regera tillsammans.
När det gällde den röd-gröna konstellationen och vad som skulle hända efter valet visste väljarna varken ut eller in. I efterhand har Göran Persson också medgett att det var ett taktiskt misstag att inte meddela vad som skulle ske om socialdemokraterna och stödpartierna hade fått majoritet.
Vilka besked kan då Mona Sahlin tänkas ge inför valet 2010?
Ett som med största sannolikhet kan uteslutas är det om ett samarbete över blockgränserna. Efter fyra år i samma regering talar det mesta för att de borgerliga partierna kommer att hålla ihop på sin kant.
Ett besked som skulle kunna få konsekvenser är om socialdemokraterna meddelar att man inte kan tänka sig en koalition med vänsterpartiet. Och med tanke på hur långt vänsterpartiet ligger ifrån socialdemokraterna i sysselsättningsfrågor, utrikespolitiken och synen på EU ter sig ett sådant besked logiskt. Risken finns då att vänsterpartiet, med sitt krassa opinionsläge, får lämna riksdagen.
Troligt är ett besked om att socialdemokraterna och miljöpartiet fördjupar samarbetet inför nästa val. Under åren då miljöpartiet agerat stödparti åt den socialdemokratiska regeringen har relationen beskrivits som god. De politiska skillnaderna är inte heller alltför stora och möjligheterna till kompromisser goda.
Det återstår att se hur Mona Sahlin ställer sig till samverkan med andra partier för att vinna tillbaka makten och med vem eller vilka hon kan tänka sig att samarbeta.
Helt klart är att väljarna har rätt att få ett besked.