Vad det extrainsatta EU-toppmötet i Bryssel i söndags konkret utmynnade i, är svårt att svara på. Ändå var statsminister Fredrik Reinfeldt nöjd med samtalet mellan EU:s stats- och regeringschefer.
Inofficiell orsak till mötet var Frankrikes miljardlån till den egna bilindustrin, som retat upp inte minst leverantörer i Östeuropa. Men det protektionistiska draget tonades ned i och med att Frankrike gjort vissa korrigeringar och EU-kommissionen godkänt lånet.
De östeuropeiska medlemsländerna framförde, efter ett internt förmöte, krav om ett stödpaket på cirka 2 000 miljarder kronor. Men något sådant lades aldrig fram under huvudmötet. I stället ska samtliga länder koordinera sina åtgärder i finanskrisens spår. Aktiviteter i ett land riskerar annars att bli kontraproduktiva för grannländerna och det vinner i slutänden ingen på.
Ansvaret för enskilda länders ekonomi ligger främst på de egna regeringarna. Reinfeldt var efter mötet tydlig med att EU kräver Östeuropas folkvaldas ansvar för att skapa bättre balans i sina ekonomier. Är det illa ställt på hemmaplan blir effekten av internationella kriser värre, resonerade han.
Det är bra att EU inte behandlar Östeuropa som lillebror, även om tendenser till att frivilligt ta på sig rollen tydligen finns hos de östeuropeiska ledarna. Det är också bra att medlemsländerna åtminstone utåt sett verkar vara överens om att samordna sina insatser och budgetar. För det är just i sådana här lägen som EU ska visa musklerna som samarbetet över gränserna är tänkt att ge. Fungerar unionen bara i högkonjunktur devalveras värdet på medlemskapet betydligt.
Det finns emellertid ett kvarstående dilemma som Reinfeldt pekade ut när han direkt efter hemkomsten från Bryssel gästade SVT:s Agenda. Inom EU finns två skilda uppfattningar om vad som bör göras inom arbetsmarknadspolitiken. Den ena förespråkar räddningsaktioner för befintliga jobb, medan den andra vill satsa mer på omställning till nya arbeten - något som Sverige varit bra på. Den sistnämnda linjen är också den svenska, meddelade statministern.
Och det verkar tämligen ologiskt att till varje pris rädda jobb inom exempelvis bilindustrin när framtidsutsikterna för branschen inte ser särskilt ljusa ut. Grundproblemet, enligt Reinfeldt, är industrins överkapacitet med tillverkning av cirka 18 miljoner bilar per år när efterfrågan bara ligger på 11-12 miljoner. Med andra ord grundkurs i nationalekonomi - balans mellan utbud och efterfrågan.
En djupare aspekt av problemet är att människor runt om i Europa börjat kräva protektionistiskt agerande av sina ledare. Högljudda och på sina håll våldsamma demonstrationer i bland annat Grekland och Storbritannien visar på detta. Risken är att extremuppfattningar med rasistiska inslag vinner sympatier och inflytande. Desto viktigare är därför att EU håller gemensam front mot sådana populistiska och på sikt destruktiva krav.