Tanken om en framtida pensionsålder på 75 år, som statsministern yppade i början på veckan, fick minst sagt starka reaktioner - de flesta negativa. Många menade att det var idiotiskt att försöka få äldre att stanna kvar längre på arbetsmarknaden när så många ungdomar inte kommer in. "Låt de unga jobba i stället", var en vanlig åsikt.
Men så enkel är inte ekvationen. Snarare är ungas och äldres vistelse på arbetsmarknaden två viktiga faktorer som måste adderas för att lösa uppgiften att försörja de allra yngsta, gamla och sjuka i framtiden. Att äldre skulle stå i vägen för unga bygger på synsättet att det finns ett fixt antal jobb som ska fördelas. Så fungerar det inte.
Arbetsmarknaden förändras. Människor som går i pension ersätts inte automatiskt av nya yngre förmågor, så utbytbar är inte arbetskraften. Dessutom har vi stora matchningsproblem där det nyutexaminerade utbudet inte stämmer överens med efterfrågan. Lägg därtill en allt större andel åldrande befolkning - som dessutom vill gå i pension tidigt för att leva livet - och de flesta inser Sveriges stora framtidsdilemma.
I går samlades de politiska ledarna för Norden, Baltikum och Storbritannien i Stockholm för att diskutera de gemensamma demografiska spörsmålen. Den höga ungdomsarbetslösheten på mellan 20-30 procent (Litauen 31) förenar länderna (med Norge, Island och Danmark som undantag).
Litet ironiskt är det faktum att Sverige i viss mån har stått som modell för just den del av EU:s finanspakt som Socialdemokraterna inte tillät Fredrik Reinfeldt att underteckna: Åtgärder mot ungdomsarbetslöshet. Skon klämde vid sänkta kostnader för att anställa yngre personer, något som alliansregeringen redan infört genom sänkta arbetsgivaravgifter för unga.
Praktik eller arbete inom fyra månader efter avslutad utbildning ingår också i överenskommelsen. I Danmark har ett framgångsrikt studentmedarbetarsystem använts där studenter arbetar 10-15 timmar i veckan inom för deras utbildning relevant område. Cirka 30 procent av de danska studenterna har säkrat sitt första arbete innan de avslutat sina studier, övriga har fått värdefulla erfarenheter.
Den här modellen har Sverige mycket att lära från. Här är kopplingen mellan universitet och näringsliv på många områden är alldeles för svag. Dessutom finns en ovilja mot att studenter över huvud taget kombinerar arbete med sina studier - de ska ju bedrivas på heltid! Det är en mycket kontraproduktiv syn.
De rigida svenska turordningsreglerna är inte heller till gagn för vare sig ungdomar som söker sitt första arbete, eller äldre som vill byta yrkesbana. Tillsammans med gynnsammare klimat för företagare - som är de som måste skapa jobben - har Svenskt Näringsliv att se fram emot en strävsam vår med såväl LO som regeringen som motparter.