Det här är bara en av många skillnader som Sveriges Kommuner och Landsting har upptäckt mellan hur man blir behandlad när man söker försörjningsstöd i svenska kommuner. Allvarligast är kanske att det finns skillnader i hur man bedömer om en person ska få stöd.
Corren skrev i går om en 20-årig kvinna i Motala som inte får försörjningsstöd för att hon inte sökte jobb redan sista terminen i gymnasiet, före sommaren. Hon tvingas därför att bo hos sin mamma och bli försörjd av henne.
Om reglerna är för hårda eller inte är en sak. Men de borde vara likvärdiga i alla kommuner. Som det ser ut nu hade kvinnan kanske kunnat få försörjningsstöd - om hon bara hade bott i "rätt" kommun.
Att detaljreglera försörjningsstödet, som redan regleras av Socialtjänstlagen, vore inte bra. Det skulle bli en för stram tvångströja på kommunerna.
Men någon typ av översyn och mer enhetliga riktlinjer verkar krävas. Om det är geografin som avgör hur man blir behandlad när man söker försörjningsstöd och om ansökan blir beviljad så blir det en form av godtycke. Alla former av godtycke bör minimeras när det gäller myndighetsutövning.