Julen står för dörren och för många favoriten av helgdagar. Men det är litet fult att säga nuförtiden. Och vågar någon sticka ut hakan och påstå att julen är ljuset i det svenska vintermörkret, möts denne av suckar och påminnelser om köphysteri och handlarnas kommersiella trick.
Julklappar har blivit någonting småborgerligt och förkastligt, såvida man inte har gjort klappen själv av loppis- eller containerfynd och ger den till Stadsmissionen i stället för en familjemedlem. Alternativa julfiranden accepteras mer, till exempel att resa bort för att "slippa" stressen, hetsen, kommersen och verkligen "vara tillsammans" - som om resor inte vore konsumtion, eller att äta julbord med släkten inte vore umgänge!
Å andra sidan tycks det som att de cyniker som går på i (de hemstickade) ullstrumporna, och ojar sig över människors köplusta, oftast predikar för döva öron: Sett till siffror som handeln redovisar slår svenskarna köprekord jul efter jul, oavsett ekonomiskt läge.
Det är ett tecken på hopp och julglädje. För varför ska det betraktas som fult och egoistiskt att köpa presenter till dem man tycker om? När det egentligen är bland det finaste man kan göra; spendera sina pengar på andra människor och särskilt på dem i ens närhet. Om man inte bryr sig om dem, vem ska då göra det?
Och nej, det handlar inte om kvantitet eller pengar. Det handlar om gåvans betydelse som är mer än ytlig konsumtion, papper och snören. Någon har lagt ned tid, engagemang och tanke bakom en present. Alla har vi varit barn och vet hur roligt det var att få julklappar. Men den känslan förändras för de flesta med åldern till att handla om glädjen i att se någon man bryr sig om öppna en klapp som man lagt ned energi på att hitta.
Dessutom, ju mindre man har desto viktigare blir ofta julklapparna. Med knappa resurser blir det viktigare att planera sina inköp för att kunna spara ihop till paketen. Tillfredsställelsen att kunna ge även med knaper inkomst blir då mycket större. I familjer där pengar aldrig ägnas en tanke, behöver inte klappar och gåvor det heller. Därför bör man inte avfärda presenter som något förunnat rika familjer - det kan mycket väl vara precis tvärtom.
DN berättade för en vecka sedan (2/12) om Fatima, som är arbetslös, ensamstående med två barn och har försörjningsstöd. Nyligen införskaffade hon en i-phone till sin son, och när barnbidraget kommer ska hon köpa en försenad födelsedagspresent till sin dotter. Fatimas prioriteringar visar hur viktigt det är för henne att kunna uppfylla sina barns önskningar - sitt ekonomiska läge till trots.
För många av oss har julen ingen eller liten religiös betydelse. Firandet med nära och kära desto större. Det är synd om vi inte ska få må bra i det utan andra människors inlagor om hur man firar en politiskt korrekt jul.