Det har gått förhållandevis bra för Demokratiska Republiken Kongo på sistone. Efter en lång tid med övergångsregering kunde val av president och parlament genomföras förra året - för första gången sedan 1960. I bästa fall kan slutpunkten snart sättas för ett decennium av inbördeskrig.
Men östra Kongo, vid gränsen mot Rwanda och Uganda, förblir en oroshärd. 60 personer rapporterades ha dött i rebellstrider i Kivuprovinsen, enligt Ekot på onsdagen. Freden i DR Kongo är bräcklig som en fågelunge.
Samtidigt står oerhört mycket på spel. Kongo är rikt på naturtillgångar, vilka genom krigsherrarnas rovdrift kunnat ge näring åt inbördeskrigen. Så länge det finns ett tillflöde av pengar, finns det alltid något att slåss om och vapen att slåss med. Även grannländerna, främst Rwanda och Uganda men även Zimbabwe och Angola, vill gärna roffa åt sig en bit av kakan.
År 1998-2002 pågick ett krig i DR Kongo som involverade åtta afrikanska länder och som har kallats Afrikas första världskrig. Det kan hända igen.
Inbördeskrigen i Kongo har destabiliserat stora delar av Afrika. Flyktingströmmar och krigsherrar som rör sig över gränserna skapar kaos i Kongos redan instabila grannländer.
Därför får inte västvärlden släppa DR Kongo med blicken. Om FN:s och EU:s fredsbevarande insatser avvecklas i förtid kommer priset att bli skyhögt.