En äldre dam blir omkullknuffad och bestulen på sin handväska. Hon utsätts följaktligen för en chock, kanske får hon rent av varaktiga fysiska och psykiska men.
Men för polisen är det fråga om ännu ett rutinärende - och ibland märks det alltför väl. Anmälan läggs på hög. Och ingen informerar brottsoffret och frågar om hon vill ha hjälp från den lokala brottsofferjouren.
I en ny undersökning från Brottsofferjourernas riksförbund framkommer att det råder stora skillnader mellan olika polisdistrikt när det gäller den lagstadgade plikten att informera om hjälp och stöd. I vissa distrikt är det inte mer än några promille av alla brottsoffer som ställs inför frågan om de vill ha kontakt med brottsofferjouren.
Ändå är det just samtal med stödpersoner som kan få stor betydelse för att minska oro och stress hos brottsoffer.
Att brottsoffer glöms bort är inte bara ett tecken på polisens många gånger orimliga arbetsbörda. Det är också ett symtom på en kriminalpolitik som länge nonchalerat offer, målsägare och vittnen.