En god svensk är en god konsument. Det har vi fått inpräntat i oss under den senaste sega konjunktursvackan. Men alla har inte lyssnat på det örat. Det är delvis därför tillväxten och den länge eftertraktade konjunkturuppgången dröjer i Sverige.
Konsumenterna i Sverige har alltså hållit hårdare i plånboken än det politiska etablissemanget och näringslivet önskat. Återhållsamheten är emellertid inte alls märklig.
Trots ökad produktion och en viss ökning av bruttonationalprodukten (BNP) har inte sysselsättningen ökat, snarare tvärtom. Risken för friställningar och arbetslöshet gör att vanliga löntagare drar ned på sin konsumtion. Därför har detaljhandeln minskat liksom bilförsäljningen.
En annan bidragande orsak till fördröjningen av en konjunkturuppgång i Sverige är att basindu-strin ännu inte får det lyft den behöver för att bidra till tillväxten.
Besvikelsen över utvecklingen har fog för sig. Det måste vara något allvarligt fel på den politik som styr konjunkturcykeln när just Sverige förlorar mark medan flera andra jämförbara länder börjar kunna dra fördelar av en stigande konjunktur.