Det goda först: Juholt kan verkligen tala! Att hålla tal i en timme utan att någon gång bli tråkig är en prestation, och politiken kommer helt säkert bli roligare att följa framöver - även för oss som inte är socialdemokrater.
Dessutom avslöjade Juholt en pragmatisk syn på jämställdhet, när han sade att låga kvinnolöner i offentlig sektor är ett allvarligare problem än kvinnorepresentationen i bolagsstyrelser. Det är skönt att han går emot den vanliga uppfattningen att den viktigaste jämställdhetsreformen är att kvotera kvinnor i karriären.
Men Juholt lyckades också leva upp till Correns farhågor. "Det var inte vår idé som förkastades" sade han om valförlusterna 2006 och 2010, och visade att han inte tänker ompröva S-traditionen att politiken ska blanda sig i allting, överallt, hela tiden. Även om det låter vackert att S är "medborgarnas företrädare", som dras till det "ljusa och goda", så blir det inte vackert när orden omsätts till praktik: Då blir det du och jag och företagaren som inte längre får göra som vi vill, eftersom vi ska följa den "ljusa och goda" plan som S har tänkt ut.
Misstanken att Juholt har en lättsinnig inställning till budgetdisciplin förstärktes också. Det handlar om det förvånande utspelet att "se över pensionssystemet" - ett pensionssystem som politiker från hela världen kommer till Sverige för att studera eftersom det är så robust, och som S utvecklade tillsammans med de borgerliga partierna. Men det handlar också om löften, uttalade eller antydda, om att utrota barnfattigdomen, höja kvinnolönerna i offentliga sektorn, höja taket i a-kassan och så vidare.
Om pengar växte på träd skulle naturligtvis alliansregeringen - eller för den delen tidigare S-regeringar - har utrotat barnfattigdom och gett offentliganställda kvinnor höga löner. Men pengar växer inte på träd och det måste den som blir ekonomisk-politisk talesman tala om för Juholt. Den som lovar dyra reformer måste också kunna finansiera dem.
Då krävs en hög tillväxt och många som arbetar, och här ligger den allvarligaste bristen i Juholts linjetal: Han sade ingenting om hur företagen och arbetstillfällena ska bli fler.
Juholt sade att jämlikhet ökar tillväxten, ger en "värdeburen, moralisk tillväxt". Men hur mycket kongressen än gillade formuleringarna så går S-värderingar varken att äta eller betala hyran med, än mindre kan man höja lönerna i den offentliga sektorn med moral.
Även om Mona Sahlin inte fick något konkret gjort på området så pratade hon åtminstone väl om företagarna och deras betydelse. Juholt kan agitera hur mycket som helst om sin "vrede över ungdomsarbetslösheten". Så länge han inte erkänner att det är företag som botar arbetslöshet är det svårt att ta honom på allvar.