Så var det då klart och tydligt illustrerat. Klyftan mellan elitens och folkets syn på kungen är nästintill enorm. De politiska och mediala påhoppen på vår kung saknar helt resonans bland de vanliga svenskarna. Sifos undersökning i veckan av opinionen för monarkin visar att stödet ligger kvar på den vanliga, höga nivån. Inte den minsta lilla förändring i opinionen kan noteras som en följd av mediernas och en del politikers hysteri kring det obetänksamma uttalandet i Brunei.
Sjuttiotvå procent av svenskarna vill således behålla monarkin. Det är en precis lika stor andel som i Sifos mätning i höstas.
När kung Carl XVI Gustaf fyllde femtio sade han sig ha blivit väldigt positivt överraskad av folkets hyllningar; kanske blir han lika förvånad av resultatet i Sifoundersökningen. Jag visste inte att det jag gör var så uppskattat, förklarade kungen den gången.
Det är möjligen denna insikt som bidragit till att kungen blivit mer avspänd i sin roll. Men man kan däremot lätt föreställa sig hur pressad och illa berörd statschefen känner sig i dag, när angreppen från politiskt håll och ifrågasättandena av hans sätt att sköta sitt jobb bara fortsätter.
Att dessa påhopp saknar folklig förankring har i och för sig framgått på många sätt de senaste dagarna, men Sifoundersökningen ger belägg svart på vitt för hur det faktiskt ligger till. Kung Carl Gustaf bör hämta tröst och kraft ur Sifosiffrorna, och känna fortsatt entusiasm för det jobb som han gör för sitt land. I svenska folkets ögon är det politikerna som gjort bort sig.