Arbetet för att hindra och förebygga det hedersrelaterade våldet i Sverige lider av en hel del brister, rapporterade Ekot igår.
Regeringen har anslagit 180 miljoner kronor som skall gå till insatser mot det hedersrelaterade våldet under åren 2003 - 2007. Tanken är att pengarna skall användas till skyddat boende för utsatta flickor eller olika typer av förebyggande åtgärder.
Men ingen vet egentligen hur stort problemet är i Sverige -- och än så länge råder det oenighet om hur man bäst skall förbättra situationen.
Det var efter mordet på Fadime Sahindal i Uppsala för tre och ett halvt år sedan som svenska politiker och myndigheter yrvaket började inse att många flickor i landet lever under ett hedersrelaterat förtryck. Att det existerade var uppenbart -- men hur tog det sig uttryck, hur många var drabbade?
För att råda bot på kunskapsluckorna gav regeringen länsstyrelserna i uppdrag att kartlägga det hedersrelaterade våldet.
Men istället för att sätta upp tydliga kriterier för undersökningen valde regeringen att låta länsstyrelserna själva bestämma hur kartläggningarna skulle gå till. Metod och utförande skiftade efter intresse- och kunskapsnivåerna i respektive län. Vissa producerade tjocka luntor med gedigna analyser -- andra nöjde sig med korta sammanställningar på några få sidor.
När de statistiska resultaten sedan jämfördes visade det sig - föga förvånande - att det fanns stora skillnader mellan länen. Men då var det svårt att säga exakt vad skillnaderna berodde på.
Samordnaren av rapporterna, Maria Lindberg vid länsstyrelsen i Skåne län, var så missnöjd med resultatet att hon ansåg att hela kartläggningen borde ha gjorts om.
"Vi skulle behövt ett tydligare uppdrag av regeringen. Det hade kunnat resultera i en enhetlig enkät för alla länsstyrelser att använda", sade hon i DN (23/3 2004).
Med ett så spretigt och otydligt resultat är det inte underligt att länsstyrelserna sedan har valt att rikta in sig på olika åtgärder.
Problemet är att detta leder till att de utsatta flickorna har olika god tillgång till stöd och hjälp beroende på var de bor.
I Östergötland, till exempel, har länsstyrelsen valt att främst satsa på att utbilda personal på polis, skolor och socialtjänst.
Givetvis är det angeläget att kunskapen om hedersproblematiken sprids till lärare och andra som kommer i kontakt med de utsatta flickorna.
Men för att på sikt kunna hejda det hedersrelaterade våldet krävs också insatser som är riktade direkt till dem som står för förtrycket. Oftast är det män i flickornas omedelbara närhet: fäder, makar, bröder.
Det finns mycket god vilja i landet -- det märks på den uppsjö av föreningar och organisationer som nu vill arbeta med problematiken.
Men kunskapsläget måste förbättras -- och den goda viljan måste kanaliseras i konkreta åtgärder, som hjälper de utsatta flickorna här och nu, i deras vardag.