I det sekulariserade Sverige har Jesus en ganska nedtonad roll i julfirandet. Godheten kommer vi däremot att fira i dag, när vi ser Robin Hood-avsnittet i Kalle Anka och Karl-Bertil Jonssons julafton.
"Att ta från de rika och ge till de fattiga", som Robin Hood och Karl-Bertil, ses som den största godheten i Sverige - och det präglar också partipolitiken. Partierna till vänster vill ta från de rika och ge till de fattiga och ses därför som "de goda", både av sig själva och många andra.
De borgerliga står inte för motsatsen - att ta från de fattiga och ge till de rika - men vill däremot ta litet mindre från de rika och ge till de fattiga. Därför hamnar de ofta i försvarsställning. Med retoriska grepp som "utanförskapet" eller "att ställa krav är att bry sig" försöker de borgerliga visa att de också kan vara goda. Det lyckas bara sådär, för partierna till vänster vinner alltid tävlingen om vem som vill ta mest från de rika.
Den glömda frågan är: Var finns godheten? Robin Hood och Karl-Bertil Jonsson, oavsett vad man tycker om moralen i deras handlingar, är enskilda individer. En borgerlig ståndpunkt borde vara att aldrig låta detta falla i glömska - godheten finns hos enskilda individer.
Partierna till vänster vill öka politikens makt och inflytande, för att försöka tvinga fram godhet i samhället. Det finns många exempel på hur försök att åstadkomma "den goda staten" har slutat i motsatsen, ren ondska. Det är lätt att förstå varför om man accepterar att godhet bor i individer, inte i samhällen eller stater. Om godheten finns hos individerna är receptet för mer godhet att öka individernas frihet. Motsatsen, att göra staten starkare på bekostnad av individernas frihet, leder till mindre godhet. Robin Hood-samhällen föder inga Robin Hood-individer.
Den största risken med vänsterns drömmar om den stora, goda staten ligger inte i att man "tar från de rika", även om det skapar vissa problem. Farligast är det med man gör med "de fattiga". Att stämpla vissa människor som "svaga" och "utsatta" och lära dem att de inte skulle ha en chans utan den goda, omfördelande staten - det är att ta ifrån dem självförtroende och initiativkraft. Det kan knappast kallas godhet.
Godheten finns hos både fattiga och rika individer, och den handlar inte alltid om pengar. Bill Gates miljarddollarsatsningar på barnvaccinationer i u-länder är godhet, men det är ockå mammor och pappor som nattvandrar eller barnet som säger ifrån till klassens mobbare.
För att individens godhet ska visa sig krävs självförtroende och initiativkraft - just de egenskaper som vänsterpolitik riskerar att tränga undan när den goda staten ses som viktigare än dess individer. En borgerlig politik för individens frihet leder mer rätt, och de borgerliga borde därför gaska upp sig och inse att de är bättre på godhet än de tror.