Snart ser vi ut som amerikaner. Tjugo procent av de svenska barnen (i åldrarna fyra, åtta och elva) är överviktiga. Fem procent av de fyraåriga pojkarna lider av fetma. Det framgår av den nationella kostundersökningen som Livsmedelsverket genomfört på regeringens uppdrag.
Det finns visserligen också sådant som är positivt i undersökningen: Sålunda konstaterar man att de flesta svenska barn äter regelbundet tre mål mat om dagen. Kosten sägs också vara varierad.
Men detta positiva hamnar helt i skuggan av alla chipspåsar, läskflaskor, hamburgare och kebab och godis som bäddar för en fetmaepidemi. Om några år kommer andelen svenskar som lider av fetma att vara lika stor som i Amerika, förutspår Livsmedelsverket dystert.
Därför har verket också ett åtgärdsförslag: Man bör överväga att förbjuda försäljning av godis i närheten av barn, säger man. Det skulle i så fall få vara ett allmänt förbud, eftersom barn finns nästan överallt i samhället. Men förmodligen är tanken att begränsa tillgängligheten i närheten av till exempel skolor. Man kan förvisso leka med tanken, men den framstår inte som särskilt realistisk; det är lätt att föreställa sig vilka absurda gränsdragningsproblem som skulle uppstå om man försökte genomföra ett sådant förbud. Och varför inte då ta ytterligare ett steg och införa åldersgränser på till exempel McDonalds?
Tanken från Livsmedelsverkets utredare ingår dock i en lång svensk tradition, den är bara ännu ett uttryck för föreställningen att det går att lagstifta bort allt som är bekymmersamt för folkhälsan.
Men låt oss likväl inte bara vifta undan frågan. Det positiva är ändå att förslaget bidrar till att sätta fokus på att vi står inför ett växande folkhälsoproblem. Medlen för att komma till rätta med detta bör emellertid vara av ett helt annat slag.
När vi talar om barn går det inte att bortse från att dessa har föräldrar. Om svenska barn sätter i sig en massa socker och fett som gör dem överviktiga faller faktiskt ansvaret för detta på deras föräld-rar.
I stället för att prata om förbud av godisförsäljning i barntäta miljöer bör krafter satsas på att upplysa de vuxna om de skadliga effekterna av barnens konsumtion av onyttigheter. Föräldrarna kan inte heller i denna fråga abdikera från sitt ansvar och vänta på åtgärder från samhället, definierat som politiker och myndigheter.
Men vi har allt mer blivit ett samhälle där barnen tidigt frigör sig från sina föräldrar, där de skapar sig egna världar om vilka de vuxna inte har den blekaste aning.
Barn konsumerar inte bara skräpmat, de konsumerar mycket annat "skräp" när de till exempel bänkar sig framför sina datorer. Föräldrar har inte tid, de verkar i många fall sakna engagemanget att ta reda på vad deras barn har för ovanor av olika slag.
Och att tala om familjen, om att familjens väl är viktigare än föräldrarnas karriär, är bland de mest reaktionära ståndpunkter som man kan inta. Lösningen på sådant som barns tilltagande fetma är inte godisförbud, utan en återupprättelse av familjens värde och roll. Det är inte myndigheter och politiker som skall förbjuda godis, utan föräldrarna.