Vi som, innan vi for till kyrkan eller annan utvald plats för ceremonin (i mitt fall Mälarens strand), hann bläddra i Corren kunde läsa om ett par som skulle slå till just denna dag. Förutom "det självklara med att vi älskar varandra och vill leva ihop", angav paret de juridiska fördelarna med att säga ja till varandra.
För de som tänkt leva tillsammans under en längre tid, kanske resten av livet, och dessutom har eller planerar att skaffa barn finns blytunga skäl till att gifta sig. Främst ekonomiska sådana. Det kanske allra tyngsta är att äkta makar ärver varandra, vilket sambor inte gör. Det betyder att all den avlidnes egendom tillfaller barnen eller, om sådana inte finns, föräldrar eller släktingar. Sambon får ingenting och kan i värsta fall tvingas från hus och hem.
Det borde ge betydligt kallare fötter än att det äktenskapliga steget, som kanske förstör när "vi har det så bra som det är". Det är rätt ihåliga argument, särskilt från någon som har eller vill ha barn.
Ett barn binder betydligt starkare band mellan människor än vad äktenskapet gör. Barn är bokstavligt talat "tills döden skiljer oss åt" och kan aldrig juridiskt förhandlas bort. Ett äktenskap går däremot att upplösa och paret behöver aldrig mer ha med varandra att göra.
Glädjande nog väljer fler och fler den juridiskt säkra vägen. En boom kom 1989 (108 919 vigslar), då lagen om änkepension ändrades, men på 90-talet sjönk siffran till dryga 30 000 ingångna äktenskap om året. Under 2000-talet har dock drygt 40 000 och vissa år över 50 000 par valt att gifta sig.
Det ska sägas att par naturligtvis kan vända sig till ett juridiskt ombud och få sin vilja på pränt för en kostnad på i runda slängar 5 000 - 6 000 kronor. Kanske inte lika festligt romantiskt, men billigare än de flesta bröllopsbjudningar. Å andra sidan är ett besök i rådhuset alldeles gratis.