Att bara gnälla och gnöla och hårdhänt kritisera duger inte. Vi kan inte fly från det personliga ansvaret. Så skrev jag, apropå flykten från de politiska partierna, i februari i år. Anne-Charlotte Docker i Vadstena hörde av sig direkt.
- Jag tog dig på orden, och nu har jag bestämt mig för att bli kommunpolitiker i Vadstena.
I veckan damp ett nytt brev från Anne-Charlotte ner i mejlboxen.
- Nu gör jag ett inhopp i Vadstenas kommunpolitik - ett litet steg för mänskligheten, men ett stort steg för mig.
- Jag har erbjudits en plattform inom folkpartiet och kommer att engagera mig särskilt för barn- och ungdomsfrågor, eftersom framtiden finns där.
- Alla barn är allas barn, alla ungdomar är allas ungdomar, och i tider av pajade ungdomsråd, nedlagda fritidsgårdar och den enda trösten Lunarstorm eller street-race genom Vadstena innerstad är det faktiskt dags för vuxna att vakna upp.
Snyggt jobbat, Anne-Charlotte. Behovet är stort av fler röster och ansikten i politiken. Det är ingen överdrift att påstå att det ytterst handlar om de politiska partiernas trovärdighet och överlevnad. När fritidspolitikerna blir färre - från 70 000 1980 till 42 200 i dag - ökar risken för maktkoncentration. De heltidsarvoderade politikerna och chefstjänstemännen tar för sig på fritidspolitikernas bekostnad. Sedan 1999 har antalet politiska uppdrag i kommunerna minskat med 1 862, trots partiernas tal om krafttag för att bredda inflytandet och sprida uppdragen på fler. (Riksdagspartierna i Östergötland har sammanlagt 18 000 medlemmar; medlemsantalet minskade med 1 400 från 2002 till 2003.)
Anne-Charlotte Docker, som slog sig ner i Vadstena 1996, arbetar som egen företagare och skriver bland annat läroböcker. Kvinnor och företagare är underrepresenterade i politiken. Alltså bör hon tas emot med öppna armar, och i bästa fall inspirerar hon andra att följa efter.
Roland Johansson i Linköping var en annan som hörde av sig efter min februarikrönika. Roland menar att jag är en idealistisk drömmare. Naiv.
- Politikerna gör som de vill, titta bara på landstinget, skrev Roland i sitt brev.
- Paul Håkansson och de andra topparna bestämmer över huvudet på vanligt folk och tar inte minsta notis om vad gräsrötterna tycker.
Roland Johansson är inte ensam. Många tänker som han. Det är inte konstigt. När politikerna agerar som maktfullkomliga börsbolagsdirektörer riskerar den kvarvarande tilltron till politiken att raseras. Just därför behövs såna som Anne-Charlotte Docker. Folk som reser sig från köksbordet och kastar sig in i hetluften.
Å andra sidan
TORBJÖRN GUSTAVSSON