Arbetslöshet, segregation, diskriminering, hög sjukfrånvaro och sämre studieresultat.
Så ser verkligheten fortfarande ut för många svenskar med utländsk bakgrund, enligt statistik från Integrationsverket.
Fem år har gått sedan integrationen blev valets viktigaste fråga 2002; då riksdagspartierna utlovade förändring. Det "integrationspolitiska misslyckandet" skulle rättas till och invandrarnas kompetens börja tas tillvara.
Statistiken antyder dock att långt ifrån alla löften har infriats.
Fem år är förvisso ingen lång tid när det gäller att förändra omedvetna tankemönster och osynliga strukturer som direkt eller indirekt diskriminerar personer med utländsk bakgrund.
Ändå finns all anledning till självkritik.
Det saknas inte kunskap om den misslyckade politikens baksidor.
Vi vet vad arbetslöshet och segregation gör med människor. Vi vet också att samhället förlorar massor på att personer med utländsk bakgrund inte arbetar i samma utsträckning som infödda svenskar. Vi vet dessutom att de behövs på framtidens arbetsmarknad, när fyrtiotalisterna har kastat in handduken.
Möjligen saknas det - även om det låter otroligt - politisk vilja. Varför går det annars så långsamt?
Men att det går långsamt i politiken innebär inte att det inte händer någonting alls.
Integrationsverkets Statistikrapport 2007 visar att skillnaderna i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utrikes födda fortfarande är stora - men också att de minskar.
Allt fler med utländsk bakgrund får nämligen jobb i den heta svenska ekonomin. Störst inhämtning mot inrikes födda har invandrarkvinnorna gjort. Bland dem är vård- och omsorgsbranschen den vanligaste.
Det är siffror att glädjas över - även om fasta anställningar fortfarande är betydligt vanligare bland inrikes födda och det är mycket svårare för nyanlända att hitta ett jobb än bland invandrare som har varit i Sverige ett tag.
Regeringens förslag att göra det lättare för anhöriginvandrare att få instegs- och nystartsjobb kan bidra till att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden för nyanlända.
Instegsjobben riktar sig just till nyanlända, är kopplade till svenskundervisning och arbetsgivaren får en lönesubvention i upp till sex månader.
Nystartsjobben riktar sig till långtidsarbetslösa och arbetsgivaren slipper betala arbetsgivaravgifter under en period.
Regeringen räknar med att anhöriginvandringen fördubblas i år. Och att de 9 000 som väntas hit har något meningsfullt att göra från dag ett är självklart idealt. Det underlättar integrationen och minskar utanförskapet.
Men det utanförskap som de borgerliga partierna lovade att bryta om de vann valet är alltså fortfarande vardag för många invandrare som har varit i Sverige under lång tid - och ändå inte lyckats etablera sig på arbetsmarknaden.
Nu kommer jobben.
Men svårigheterna för många invandrare att få ett jobb tycks bestå.
Låt det därför inte gå fem år till utan att göra upp med fördomar och strukturer som förhindrar att alla får del av högkonjunkturen.