Metoderna att låta rikspolitikerna löpa gatlopp är oräkneliga. Faiblesse för färska sockerskorpor från en speciell butik, villaköp i Djursholm eller en utvikning under hemresan med regeringsplanet duger bra som skäl. Senast är det både den nuvarande regeringens och förutvarande borgliga regeringar som hängs ut för att deras utbildningsnivå är jämförelsevis låg.
I EU finns endast ett land med en statschef utan akademisk utbildning och en finansminister med bara grundskoleutbildning. Sverige.
Göran Persson utgör i utbildningssammanhang en slät figur när stats-och regeringscheferna inom EU träffas i Bryssel. Tretton av hans 24 kolleger är jurister, fem ekonomer och de övriga akademiskt meriterade i bland annat statsvetenskap och historia.
Vårt demokratiska samhälle bygger på en fortlöpande granskning av dem som sitter på makten, som driver igenom beslut som rör medborg-arna. Den politiska oppositionen och medierna har huvudansvaret för den granskningen.
Gränsen mellan relevant granskning av beslutsfattande samt maktutövning å ena sidan och skvaller och ovidkommande uppgifter å andra sidan kan vara hårfin, men det finns numera tendenser till fokusering på politikernas privatliv, personliga angelägenheter och egenheter.
När nu TT tar upp frågan om regeringsmedlemmarnas utbildningsnivå känns det som en korsning mellan befogad maktutövningsgranskning och det som kan ses som ovidkommande.
Vilken utbildning ett stats- eller finansminister har. Har otvivelaktigt en viss betydelse för hur de hanterar sina politiska uppdrag. Men därmed inte sagt att den minister som saknar eftergymnasial utbildning måste vara en dålig minister. Livserfarenhet, praktisk erfarenhet från andra fält än det politiska kan tillföra mycket som är till gagn för folket. Det hör också till saken alla ministrar har praktiskt taget obegränsad tillgång till expertis på alla områden.
Viktigt är också att erinra sig att utbildning inte är det samma som bildning, som naturligtvis är en tillgång i det politiska livet. Bildning går att tillägna sig på många fler sätt än genom studier vid universitet och högskola.
I den mån den relativt låga utbildningsnivån nu vänds mot regeringsmedlemmar, nuvarande, tidigare och framtida, är det på sin plats att minnas att många är de som kritiserat dessa för elitism, bland annat för att de gått raka vägen från en högre utbildning in i rikspolitiken. Uttrycket "broiler" är säkert bekant för de flesta.
I dag kan i stort sett vem som helst som väcker förtroende hos väljarna ta på sig ett uppdrag som heltidspolitiker, det vill säga att inga speciella formella kvalifikationer krävs. Om svenska folket vill ha en annan ordning krävs en författningsändring.
Tanken på att göra politikeruppdrag till ett renodlat yrke efter en särskild utbildning känns dock inte särskilt tilltalande.
Även om yrkespolitiker i så fall också skulle röstas fram i sedvanliga val kan det aldrig bli samma sak som när folket självt kan välja sina företrädare utan hänsyn till utbildning och krav på politisk professionalism.