Statliga museer är och bör vara en del av folkbildningen. Dessutom bör de vara en del av det offentliga rummet - en naturlig mötesplats på icke-kommersiella villkor. Självklart bör de också vara gratis.
Det var kanske den förra regeringens bästa beslut på kulturområdet, ja, rent av på något område.
Gratis-reformen har också varit en strålande succé. Och nu visar det sig, knappast förvånande, att museernas besökssiffror sjunker dramatiskt sedan de börjat ta betalt igen.
Det finns ingen gratislunch, är en av ekonomen Milton Friedman mest kända sentenser. Hans poäng är att allt har en alternativkostnad.
När det gäller gratis museer kan man naturligtvis argumentera för att statens pengar snarare bör gå till sjukvården, polisen, skolan - ja, nästan vilken verksamhet som helst kan verka viktigare än museerna.
Men som folkbildningsprojekt kan gratis museer faktiskt vara en god affär. Om museerna får många besökare och bara blir lite bättre på att tjäna pengar på kringverksamhet som souvenirshopar, kaféer och särskilda utställningar behöver det inte ens kosta staten särskilt mycket.
Återinför gratis museer. Det är hur som helst en gratislunch som är värd pengarna.