Resultatet kan inte tolkas som annat än ett totalt avståndstagande från de lånevillkor som satts upp av EU och andra internationella långivare. De två maktpartierna, borgerliga Ny Demokrati och socialdemokratiska Pasok, tappade tillsammans hälften av sitt forna stöd. Pasok blev inte ens andra största parti. Vänster- och högerpopulister kom på andra och fjärde plats. Kommunister och nynazister på femte och sjätte. Ytterligare ett kryptokommunistiskt parti tog sig in i parlamentet.
I enlighet med den grekiska konstitutionen får ledaren för valets största parti tre dagar på sig att bilda regering. Men Antonis Samaras, Ny Demokratis ledare, har redan gett upp försöken. Lyckas inget av de tre största partierna bilda regering kommer presidenten att försöka skapa en bred koalition. Misslyckas också det kommer nyval att utlysas. Risken är alltså stor att Grekland snart håller val igen.
Vad finns det då att säga om de greker som röstat bort åtstramningspaketens försvarare i Pasok och Ny Demokrati? Man kan givetvis undra hur de tänker. Den grekiska staten har inga egna pengar utan lever på lån. Men de lånade pengarna är snart slut. Grekerna behöver inom kort ta nya lån för att hålla sig flytande. De flesta människor anser det rimligt att långivaren ställer upp vissa villkor som låntagaren tvingas följa. I Greklands fall har EU och Internationella valutafonden krävt att man gör något åt sitt budgetunderskott och sin statsskuld för att få nya lån. Det har mötts av kraftiga protester.
Man kan förvisso tycka att det är bra att grekerna äntligen röstat bort det korrumperade tandemparet, Pasok/Ny Demokrati som de senaste trettiofem åren turats om med att köra landet i botten. Men det borde skett tidigare. Nu, när den ekonomiska verkligheten hunnit ikapp Grekland, har de två stora partierna under mycket jämmer och klagorop gått med på besparingar. Sparpaketen är inte nog för att få Grekland helt och hållet på rätt köl, men ändå uppenbarligen för magstarkt för de grekiska väljarna.
Frågan är om Grekland kan vara kvar i EMU. Den ekonomiska kravprofil som krävs för att bli medlem har man aldrig uppfyllt. För tillfället är man emellertid med av tre enkla skäl; för det första har det grekiska etablissemanget, med Pasok och Ny Demokrati i täten, varit övertygade om att det är den minst smärtsamma vägen framåt för Grekland; för det andra har EU-eliten sett det som en allt för stor prestigeförlust om ett land tvingas lämna valutaunionen; för det tredje har många europeiska banker fordringar på Grekland som de på inga villkor vill förlora.
Men helgens valresultat ställer allting på sin spets. Bara ett av de sju partier som i söndags kom in i parlamentet vill lämna euron, men bara två vill fortsätta med åtstramningarna. Grekland måste inse att mellanvägen inte är ett alternativ. Helst innan tålamodet med landet helt har tagit slut.