Gripande bok om tyst hav

Det händer inte så ofta, men ibland dyker det upp något som verkligen griper tag. En bild, en bok, ett konstverk eller en film som etsar sig fast, ja, kanske rent av förändrar livet lite grand. Sådan är Isabella Lövins bok "Tyst hav - jakten på den sista matfisken".

Foto: Fotograf saknas!

Linköping2007-11-23 00:00
Detta är en ledarkrönika. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Det händer inte så ofta, men ibland dyker det upp något som verkligen griper tag. En bild, en bok, ett konstverk eller en film som etsar sig fast, ja, kanske rent av förändrar livet lite grand. Sådan är Isabella Lövins bok "Tyst hav - jakten på den sista matfisken".

Att det är ont om torsk tror jag vi känner till lite till mans. Att det dykt upp en massa fiskar med konstiga och okända namn på restaurangernas menyer tror jag också att de flesta upptäckt. Isabella Lövin berättar historien bakom, vad det är som lett till en exempellös utfiskning av såväl Östersjön som stora delar av världshaven. Hon berättar om huvudlösa ekonomiska bidrag till en näring som i takt med utfiskningen fått hjälp att skaffa allt effektivare utrustning - som bara drivit på den onda spiralen. Hon berättar om skadade och kollapsade ekosystem vars kanske synligaste delar är de senaste somrarnas osannolika algblomning. Hon skriver om de utrotade torskbestånden på västkusten som av allt att döma aldrig kommer att återhämta sig. Hon berättar om ålen, ett av jordens urtidsdjur, som minskat med 99 procent i svenska fiskevatten (antalet glasålar 2003 jämfört med 1980). Som entusiastisk ålätare skäms jag och funderar på om det är dags att övertyga vännerna om att nästa års ålagille får bli ett sillagille

Hur kunde det bli så här? Isabella Lövin berättar om ineffektiv storpolitik i EU, om smarta lobbyister och myndigheter som snarare värnar om fiskerinäringen än om allmänhetens behov av långsiktig tillgång på föda.

I torsdags fick Isabella Lövin Stora Journalistpriset för sin bok. Jag sitter själv med i juryn och gladdes åt beslutet. Men en liten incident samma eftermiddag visar hur svårt det här kan vara. Priset delades ut på Operaterassen i Stockholm i samband med en middag med 250 gäster. Bara några timmar innan prisceremonin upptäckte arrangörerna att det som huvudrätt skulle serveras hälleflundra, om vilken det står i Isabellas bok att "den är starkt hotad och finns på Artdatabankens rödlista". I ett huj gjordes menyn om. Vad som serverades? Oxfilé. Även det en råvara som inte är utan miljömässiga komplikationer.

Liten fisklista:

Ja: abborre, gädda, gös, hoki, alaska pollock, kravodlad lax, sill, hummer och räkor.

Nej: vild lax från Vänern, vild öring, piggvar, ål, hälleflundra, torsk och marulk.

Fler tips i boken.

Läs mer om