Nuförtiden hyllas "den täta staden" i alla möjliga sammanhang. Det är smart, modernt och miljövänligt att bo i staden - det är nära till allt och bilresorna kan minimeras.
Ändå vill många människor bo på landet. I Linköpings kommun bor drygt 10 procent av befolkningen på landet, och barnfamiljerna är överrepresenterade.
Men det finns fler nackdelar med landsbygdsboende än att bilresorna belastar klimatet.
Kommunerna ska tillhandahålla service till sina medborgare: Förskola, skola, handikapp- och äldreomsorg, men också renhållning och avfall, vatten och avlopp, och - tillsammans med landstingen - kollektivtrafik. Mycket av denna service blir dyrare och krångligare att tillhandahålla när kommuninvånarna bor glest på landet.
Allt betalas inte av kommunen. Den som bosätter sig på landet får vara beredd att ha enskilt vatten, och att ekonomiskt bidra till vägar.
Å andra sidan kan skolskjutsar och små byskolor kosta kommunen stora pengar.
När fler bosätter sig i ett glest befolkat område ökar också kraven på samhällsservice, främst från de boende. Men även plan- och bygglagen drar en gräns vid tio hus - då anses landsbygdskaraktären övergå i något mer tätortslikt och kraven på detaljplan och grundläggande service blir större.
Strategi för byggande på landsbygden är just nu ute på remiss i Linköpings kommun. Den ska ligga till grund när kommunens tjänstemän tar ställning till ansökningar om bygglov, och det är tydligt att man vill vara försiktig och undvika större serviceåtaganden.
Finns det två till åtta hus på ett ställe så kan man bygga vidare till nio - men det får aldrig bli tio. I områden där det redan finns mer än tio hus ska man vara restriktiv med bygglov, eftersom det annars kan "följa anspråk på olika faciliteter".
Njuggt och snålt kan tyckas, men också begripligt. Skattepengarna som kommuninvånarna betalar ska räcka till mycket, och när de äldre i framtiden blir fler finns det inte pengar till kraftigt ökade skolskjutsar eller många fler byskolor.
Dessutom måste man ta hänsyn till dem som har bosatt sig ensligt för att de vill ha avskildhet och långt till grannar. Deras val går om intet om det plötsligt byggs 20 villor kring deras eremitstuga.
Och samtidigt som Linköping kommuns nya strategi för bygglov på landet kan framstå som snål så innebär den en lovvärd ambition om bättre förutsägbarhet och likabehandling. I dag är nämligen svaret på bygglovsansökan delvis beroende på slumpen - eftersom riktlinjerna är luddiga kan handläggarna landa i olika slutsatser. Med strategin blir det tydligare för alla inblandade vad som gäller och det är bra.
I dag är det ganska lätt att få rätt om man överklagar en avslagen bygglovsansökan som inte gäller detaljplanestyrt område. Men det kan förändras, eftersom kommunpolitiker i hela landet strävar efter att få större makt över planprocessen. Nu vet i alla fall Linköpingsborna var politiker och tjänstemän vill att byggena ska ske i framtiden.