Miljöpartiet har siktet inställt på regeringssamverkan med socialdemokraterna efter valet 2006. Det är budskapet från språkrören Maria Wetterstrand och Peter Eriksson samt mp-veteranen Per Gahrton. I helgen håller socialdemokratiska och gröna företrädare ett gemensamt seminarium. Detta seminarium hålls inte minst för att sondera terrängen för ett fördjupat samarbete.
Miljöpartiet är redan, tillsammans med vänsterpartiet, stödparti för den socialdemokratiska regeringen. Men en rad frågor som utrikes- och försvarspolitiken samt EU-politiken, är exkluderade från denna samverkan.
Detta vill nu miljöpartiet ändra på. Språkrören och Per Gahrton meddelar nu att de är beredda att föra en gemensam politik även på alla de områden där partierna i dag står långt ifrån varandra.
På sin senaste kongress beslutade de gröna att behålla kravet på utträde ur EU. Partiledningen ville i själva verket annorlunda, men trycket från gräsrötterna på bibehållen fundamentalism var för starkt.
Nu gör mp-ledningen en kringgående manöver runt detta ideologiska hinder. De tre skriver inte uttalat att utträdeskravet kommer att slopas, men budskapet är att det i praktiken kommer att ignoreras. Det är naturligtvis en grundförutsättning för att en regeringssamverkan med socialdemokraterna - eller för den delen även med de borgerliga - alls skall kunna komma i fråga.
Och det är mot den bakgrunden som enrollerandet av Per Gahrton som artikelsignatär skall ses. Gahrton var en av miljöpartiets grundare, och han är något av en fundamentalistisk "ikon". Hans välsignelse av den maktrealistiska hållningen får då en symboliskt legitimerande effekt internt.
De grönas förflyttning i realistisk riktning är sakpolitiskt välkommen. Det ligger också ett demokratiskt principiellt värde i att de partier som utövar exekutiv makt - som miljöpartiet och vänstern delvis redan gör i "kulisserna" i dag - också kan ställas till ansvar, att maktutövningens linjer blir tydliga för väljarna. Sådan transparens förutsätter att samarbetet formaliseras på regeringsnivå.
Miljöpartiets ledning ställer nu kravet att både det egna partiet och socialdemokraterna i god tid före valet 2006 skall deklarera sina avsikter i regeringsfrågan, det vill säga i klartext säga att de avser att regera samman. Det ligger ett demokratiskt värde även i en sådan tydlighet inför väljarna.
Men däremot finns det ingen anledning att applådera det som riskerar att bli effekten av miljöpartiets förflyttning mot mitten och s-makten - att socialdemokraternas grepp om makten permanentas. Skulle i själva verket inte ett reformerat miljöparti få ut sakpolitiskt mer på en regeringssamverkan med de borgerliga? I alla händelser skulle de gröna svara för en betydligt mer demokratiskt vitaliserande insats om de medverkade till att bryta s-makten i stället för att klistra sig fast ännu mer vid den.